Fiskehistorien

Fiskeresan jag aldrig glömmer

Det är semester och härlig svensk sommar. Sådär fint så man känner att det skulle vara fel om man stannade inne när det går att åka ut med fiskeutrustningen för att se om det nappar. Och skulle det inte nappa – ja då har man i alla fall inte slösat bort det fina vädret inomhus.

Jag ringer en av mina fiskevänner, Jörgen, som jag vet har dagen ledig. Han har redan ställt i ordning all sin utrustning och var på väg att ringa mig för att fråga om jag hade tänkt fiska idag. En halvtimme senare sitter vi i bilen på väg till hans fritidshus. Fiskestugan, som han kallar den. Jag har funderat länge på att bygga något liknande om jag bara får tag på en tomtbit i bra fiskeläge, kanske bygga den själv. Jörgen berättar att han hade samma dröm men insåg att det skulle stjäla värdefull fritid, så han köpte det nyckelfärdigt. Tillsammans med frugan hade de åkt och tittat på deras visningshus och var övertygade. Jörgen fick en fiskestuga som familjen kan använda som sommarstuga också. Jag noterar det i minnet och vet hur min fru pratat om att det vore skönt med en sommarstuga, någonstans dit vi kan åka hela familjen och umgås. Barnen kan lära sig fiska, det vore kul. De är precis lagom gamla för att hålla i ett metspö nu.

Vi kommer fram till stugan, parkerar och lastar ur fiskeutrustningen. Efter att ha tittat på kartan och kollat vädret funderar vi på var fisken borde stå och lägger upp en taktik. Vi bestämmer oss för att åka ut med Jörgens båt, en liten utombordare lagom för två män med fiskeutrustning. Den är väl testad och har varit ett bra redskap under alla våra turer.I ena änden av sjön finns ett grund där en liten undervattensström går förbi precis bredvid, ett perfekt ställe om man har tålamod att vänta på det som simmar förbi under ytan. Vi kastade ut direkt och fick upp några gäddor i bra storlek, men inget som var värt att åka in till stranden och väga.

Efter någon timme tog vi matpaus och nytt taktiksnack. Jörgen ville kasta från stranden ett tag, medan jag ville fortsätta i båten.

Sagt och gjort, jag packade ihop efter vi ätit och åkte ut med båten medan Jörgen ställde sig på stranden och började kasta ut. Jag åkte ut till grundet igen, det känns som att det är ett bra ställe att stå på. Här kommer det hända. Storgäddan måste ju stå här, i strömmen inte långt från utflödet där småfisk dras med, så gäddan kan bara gapa och ta emot.

Precis när jag visualiserat hur mitt livs största gädda hugger och varje muskel är beredd att börja veva in som en dåre hör jag Jörgen vråla från stranden. Den där gäddan jag såg för mitt inre öga har huggit på Jörgens spö. Jag vevar in och börjar åka mot stranden för att hjälpa till, bjässen på kroken är inte långt ifrån att slita av linan och komma undan.

Tre meter från stranden närmar jag mig Jörgen och gäddan, den är så nära ytan att jag ser den och jag bestämmer mig för att plocka fram håven och hjälpa den upp ur vattnet. Det är en riktig monstergädda, kanske 120 cm lång och jag vrålar uppmuntrande till Jörgen och spöet att hålla ut. Adrenalinet gör mig superstark, så jag lyfter upp den i båten som Hulken. Sedan skyndar jag mig in mot stranden för att visa Jörgen vilket odjur han fått.

Då kör jag på ett grund, en stor sten eller något jag inte ser under ytan för att jag är så fokuserad på gäddan. Båten rör sig inte ur fläcken.

Det går antingen flera minuter eller några sekunder, sedan börjar vi skratta så vi tjuter båda två. Jörgens rekordgädda ligger i båten och ser obeskrivligt ilsken ut, och hans båt står på ett löjligt litet grund och har börjat ta in vatten. Jag lyckas genom skrattet ropa det till Jörgen så han springer upp till stugan och hämtar något som kan komma till nytta. Genom träden ser jag honom komma springandes med en stege. Han lägger ut den så att den ser ut att ligga stadigt och jag kliver försiktigt ur båten och ställer mig på den, balanserande. Jodå, stegen funkar.

När jag klivit ur båten går den plötsligt mycket grundare i vattnet, så den börjar driva iväg av svallvågorna som blir av att jag försöker balansera på stegen. Jag får panik, gäddan ligger ju i båten, och det är Jörgens båt! Så jag vänder mig om och försöker greppa tag i relingen för att stoppa att den flyter iväg, men tappar fotfästet.

En sekund senare är jag i sjön och trampar vatten. Stegen har jag sparkat iväg i fallet så den inte finns någonstans att se, och båten glider iväg. Jag simmar några tag, får tag på något att hålla i och bogserar båten de sista metrarna in till strandkanten.

Jörgen står dubbelvikt och får inte ett ljud ifrån sig, när han sträcker på sig och ser mig simma in mot land med båten i släptåg får han vatten på sin kvarn och garvar ännu mer.Även om min gode vän inte är i skick att hjälpa mig få in båten så kommer den mot land, och jag med. Jag drar upp den på strandkanten och vi lyckas väga fisken. 14,3 kilo. 123 cm lång. En riktig best.

Vi konstaterar att det är vår hittills mest minnesvärda fisketur .