Årets första gädda är landad

Den snöfria marken var inte längre snöfri när jag vaknade. Lite hopplöst kollade jag ut genom fönstret. Jag som hade planerat att lägga ett flugfiskepass efter gädda idag. Nu kändes det inte så lockande längre. Men efter en stunds funderingar så beslutar jag mig för att göra ett försök i alla fall. Vattennivån visste jag var perfekt, men vattentemperaturen lite väl låg. Men av erfarenhet visste jag att chansen att några gäddor hade lämnat djuphålorna och närmat sig lekplatserna ändå var goda. Nu plockades flugspöt fram och i rask takt började jag färden mot fiskeplatsen med förväntningarna i topp.

När jag kommer fram mäter jag vattentemperaturen till blått 2 grader. Så det är inte så roligt att vada omkring i andasvadare. Jag går och muttrar över hur klantig jag är. Jag har nämligen slarvat bort mina neoprenvadare. Men det glöms ganska snabbt bort, jag hittar nämligen en sten som jag ställer mig på. Jag lägger ett par kast utan resultat. Med hjälp av polaroidglasögonen ser jag en liten djupkant 15- 20 meter ut. Jag lägger ett kast rätt över den. Jag hinner inte fiska hem flugan längre än 2 meter innan jag ser hur det stöter till i linan. Ett mothugg sätts in och kampen kan börja.

Jag ser hur gäddan kommer upp till ytan för att sedan dyka ner mot djupet. Den går och stöter tungt i det kalla vattnet. Plötsligt följer den snällt med en bit innan den lägger av åt andra hållet. Vattnet är kallt och gäddan är full av rom, så det blir ingen jättekamp. Men den ger sig inte helt lätt för det. Men efter en stunds kraftmätning får gäddan tillslut kapitulera. Det är en vacker romfylld gädda som väger 2.5 kg. Det är som sagt ingen jätte, men det är årets första gädda fångad med flugspö. Efter ett par snabba kort får den sin frihet åter. Den simmar lugnt iväg mot djupare vatten.

Gäddan får friheten åter efter några snabba bilder.

När man flugfiskar gädda under vinterhalvåret och början på våren så brukar jag säga att man nästan metar. Jag brukar låta flugan sjunka nästan ända ner till botten. Sen fiskar jag upp den med några varierade drag. Efter det får den sjunka sakta mot botten igen. Jag använder linan som ett ”flöte”. Den berättar för mig när fisken hugger. Det gäller att vara riktigt koncentrerad och göra mothugg på minsta lilla signal.

Det känns skönt att ha landat årets första gädda. Nu har suget och abstinensen lugnat ner sig en aning. Vintern är verkligen döden för oss fiskare. Det är tur att man även gillar vinterfisket. Annars vet jag inte hur man skulle klara av en hel vinter. Men det finns faktiskt en stor fördel med vintern också. Det är att mina flugaskar blir fyllda med nya flugor som blir bundna i rent abstinens.

/Mattias Furuskog

 

Tillbaka