Vi närmar nu oss slutet av april och dom få kvarvarande isarna kan bjuda på spännande fisken efter grov landnära sik.
Vid bäckutloppen börjar stora vakar breda ut sig. Det gäller att "tassa" försiktigt på den snömöljiga isen
När snön under våren har tinat bort på isarna börjar mycket insekter som tidigare under vintern legat i dvala, att röra på sig. Många av kusarna letar sig gärna upp mot håligheter i isen som släpper ner ytterligare ljus.
Sik och andra fiskar vet instinktvis detta och söker sig landnära då det rätta ljuset infinner sig. Många gånger kan man finna fisken så grunt att mormyskorna knappt får plats under isen.
Små gräsbevuxna vikar med ett närliggande djupområde är fiskliga platser under våren. Platser där man sedan tidigare vet att husmaskar huserar är dom absoluta "hot-spoten" för feta matsökande storsikar.
En groda hade förirrats sig långt ute på isen. Man kan undra om den hade parningsbestyr i tankarna med denna förvirring.
Nu kanske vi inte ska trötta ut våra läsare med hur fisket fortlöpte under dagen. Artikelförfattaren tillsammans med Jan Axelsson från Stavsätra i Järvsö, hade under fiskedagen faktiskt inte ett napp. Trots stor lokalkännedom hade dessa tillika så kallade sikexperter inte den tur som kanske så väl hade behövts.
Jan Axelsson som under tidigare vintrar ståtat med storfångster under vårarna - fick gå fisklös hem, dessutom med skägget i brevlådan :-)
Fakta
Järvsö FVO, har verkliga potential i sjöarna, Åvattnet, Vås och Stora Kölsjön - då det gäller fisket efter storsik.
Man kan även med framgång fiska sfter siken under högvintern, men man finner då helst fisken på dom djupaste platser som sjöarna erbjuder.
Under våren då snön tinar bort kommer fisken på födosök efter stränderna. Fisket på drygt meter djupt vatten kan med fördel göras med mormyskor agnade med maggot. Vattnets kvalitet bjuder även på möjligheten till ett spännande kikmete. Mycket fisk kan ibland exponeras alldeles under nästippen på den fiskande. Men fisken är inte jämt så lätt att narra till hugg.
Tyvärr är det tillåtet att lägga nät i dessa sjöar och även att tillåtet få fiska hämmningsfritt under lekperioden. Fiskens bestånd och medelvikter är därför inte längre som det varit och vi efterlyser därför från området nya snabba omordningar.
Dessa sjöar har verkliga potential för ett utvecklande flugfiske och under vintern pimpelfiske. Detta fiske sker också på helt naturproducerad fisk som området ej behöver bekosta mer än att förhoppningsvis i framtiden tillämpa nya för fisket, effektiva regler.
Siken planterades ut under trettiotalet med tanke på att skogsarbetarbyarna skulle enklare kunna bistås med extra ransoner mat. Största kända sik som är fångad i Åvattnet vägde hela 7,4 kilo. Den storleken på sik skulle locka flugfiskare från när och fjärran om området inom snar framtid får en annan syn på sitt regelverk.
Isarna har börjat bli dåliga på dom flesta sjöarna nu. Trots detta så bestämmer jag och Mats oss för att lägga ett sista pimpelpass efter regnbåge. Vi hade hört att det tydligen skulle finnas så pass med snö att det skulle gå att åka skoter uppe vid Svartsjöarna. Så då kom tankarna på att isarna kanske hade klarat sig bättre där. Vi gick upp tidigt och sedan drog vi iväg med förväntningarna i topp.
När vi kommer fram till fiskeautomaten ser vi att det är ett fiskegäng som redan är ute på isen. Det känns skönt att veta att isen håller. Vi löser våra fiskekort och går ut på den mjuka isen. Vi börjar med att försöka lura dom svåra rödingarna på Stora Svartsjön. Vi borrar oss runt en liten ö och ut över en djupkant. Efter en stund får vi besök av två sädesärlor som vi matar med lite maggot. Vi fiskar på konstant i närmare två timmar utan ett hugg. Vi ser att dom andra två fiskarna springer runt och testar nya hål med jämna mellanrum. Det syns tydligt att dom letar fisk men inte hittar någon. Så vi får bestämmer oss för att ge upp tankarna röding. Vi får göra ett försök på regnbåge istället.
Nu har vi kommit över till Lilla Svartsjön. Här är isen mjukare och man får en känsla av att den inte är allt för bra. Det är knappast trögborrat. Man trycker nästan borren igenom isen. Det är väl dom sista 10 centimetrarna som man kan kalla för is. Men det går ganska bra att gå runt ändå. Men lite drygt är det att sjunka ner 10 centimeter i varje kliv. Det gäller att leta fläckar där isen är lite hårdare, där går det bra att sitta och fiska. Vi sitter och pratar om olika saker när plötsligt Mats bli tyst en stund. Tillslut hör jag ett mycket fult ord eka ut över sjön. – Den jäveln tog inte ordentligt, säger han lite bittert. – Men vi hade i alla fall tur med vädret, säger jag lite snabbt men ett litet skadeglatt leende på läpparna. Han ruskar på huvudet och skrattar lite diskret.
Vi flyttar oss till en liten vik för att göra något sista hål. Det händer inget på den första halvtimmen. Så jag går bort till Mats för en kopp kaffe. När jag går tillbaks till skryllan börjar jag vänja mig med tanken att bli fisklös på säsongens sista pimpeltur. Men jag hinner inte granska känseltoppen allt för länge innan den börjar fladdra oroligt. Jag greppar snabbt spöt och krokar fisken. Den svarar med en snabb rusning för att sedan följa med upp till hålet. Där får den panik och gör några snabba rusningar. Efter dessa rusningar simmar den några varv runt hålet innan den får kapitulera. Det är en lekfärgad hanne som spiller en del mjölke på vägen upp ur hålet.
Nu kommer dom andra två fiskarna också över. Dom berättar att dom inte heller lyckats med sitt rödingsfiske. Inte ens en öring har dom lyckats lura. Trots det vackra vädret tycks fisken inte vara på hugget. Nu kommer även fiskevårdsmannen Kenneth ut på isen. Vi står och diskuterar fiske fram och tillbaka. Han berättar att han lyckats lura en och annan fin röding i Stora Svartsjön i vinter. Den största vägde hela 1.9 kg. Så dom stora finns där, det gäller bara att nöta på. Klockan har börjat närma sig halv två, och nu bestämmer vi oss för att ge upp. Det blev en fin avslutning på pimpelsäsongen trots allt. Vi fick fint väder, fisk och hade mycket trevligt på isen.
Sitter och hör bilarnas brus längtar efter Dörrsjöfjälens sus.
När rödingen sakta drar i linan tänker mig hem till järvsöpinan,
men vilket minne jag fick - dricker en whiskey hick.
Längtar efter Orkla lax. Måste byta taffs.
Jag tror jag börjar med en Greenhighlander, och hoppas att laxarna på den tänder.
Nu är nostalgin slut och jag måste träna på en knut.
Fisket var bra. Vi äter röding varje dag.
Jag älskar vårat land.
Skitfiske på er alla från Peter Q8 Järvsö. Bilder kommer senare. Har ingen digitalkamera.
Ljusnan är kanske för många i gäddsammanhang - enbart relaterade med dom södra delarna - med gäddklingande namn som Orsjön, Varpen och Marmen. Det finns inte många som tänker på att Härliga Härjedalen, bjuder på ett gäddfiske som antalsmässigt är ganska svårslaget.
Härjedalens fjällsjöar bjuder fortfarande på tjocka isar och mycket snö efter stränderna. Tommy Erlandsson försöker här med motorborren komma igenom den tjocka solida isen.
Vår medarbetare Lars Söderholm, tillsammans med dom rutinerade fjällgädde-fiskarna Fredrik Leek, Tommy Erlandsson, Roine Jonsson med sonen Joakim Jonsson, har under den gångna helgen besökt Vikarsjön i Hedeviken - med ett fantastiskt resultat som följd.
Roine Jonsson och Fredrik Leek, agnar här om i det snöiga vädret.
Nu är kanske tiden på året inte är riktigt optimalt för fjällgäddan då mycket snö och is fortfarande ligger kvar i fjälltrakterna. Men detta specialist gäng har tidigare fiskat på dessa sjöar och kan därför pricka in fiskeplatserna med precision.
"Pike Sematary". Dagsfångster upp till femtio finfina gäddor är vardagsmat i dessa fjällsjöar.
Då isarna blir snöfria kan man bättre optimera storfiskplatserna och även sprida ut sitt fiske över större områden. Chanserna till riktigt stor fisk blir då bättre. Kanske man även skulle agna med halvkilos sikar, då sikbeståndet i dessa vattenmagasin är otroligt betydande.
Sikpimpel på våren är även att rekommendera - stora sikar upp till tre kilo fångas dagligen på mormyska och maggot.
Dagsfångster på 50 gäddor är här ingen ovanlighet, samtidigt då man har chanser på riktiga krokodiler, som skulle få "Grymmen från Björna"- att explodera av avundsjuka.
Hela gänget på bild - till synes mycket nöjda med sin fina fångst.
Alla som förfäras av dessa gäddfångster ska även lägga på minnet att ortsbefolkningen ser det hela som fiskevård. Mycket öring och röding planteras ut med dåliga återfångster som följd. Gäddans bestånd ska därför decimeras så att den eftertraktade ädelfisken kan fortleva utan allt för stor fara för predatorer.
Fiskedagen är över och fångsten måste dras hem på pulka. Nästa gång kanske den riktiga krokodilen blir fångad.
Vi återkommer under våren med spännande artiklar från Härjedalen och speciellt under temat sikpimpel.
Vi på redaktionen bugar och gratulerar till dom fina fångsterna.
Lars Söderholm bistår även med fina recept på gäddbullar och andra kulinariska gäddrätter, för dom som vill ha tips på annorlunda inslag i korv och köttbulls dieten.
Usama Bin Ann. Detta är ingen modevisning inskickad av AL Qaida - utan det är bara vår gyllene webbmaster Ann, som provar sin expeditionsutrustning. Fast hennes kollegor tyckte det mer såg ut som "Bengha" i Pistvakt:-)
Under lördagen skulle vi på scandinavianfishing specimen fiskat efter Ljusnans stora och åtråvärda gösar - men isförhållandena på våra " hot spots " ute på älven, var för vanskliga för att det provet skulle gå i hamn. I stället valdes en av dom fina skogssjöar som finns i trakten.
Team scandinavian blir här förevigade vid "taktiksnacket" under väntan på morgonens ljus. När man storsatsar på vild fisk ska man vara ute i god tid - någon hade diverse synpunkter på att detta gällde för oss redan vid 24:00:-)
Nu ska det tilläggas att veckans tidigare snöväder hade ställt till det ordentligt, ute på isen var det kanske två decimeter tät blötsnö. Jaktljuset för dom jagande öringarna var säkert lika med noll och dom hade med all rätt tagit en rejäl paus.
Många fiskare har tydligen valt att stanna hemma i soffan under helgen - då inga direkta rapporter har strömmat in.
Vi återkommer under veckan med fler heta rapporter.
Våra unga och duktiga medarbetare står för mycket av scandinavians uppdateringar den senaste tiden.
Rikard och Johan Larsson har under dagen, trots ett ymning snöväder varit ute på Ljusnan. Gösfisket så här års brukar vara på topp, speciellt då vädret blir mulet och grått.
Mycket gös var under dagen aktiva på tio meters djupen - men som vanligt då det gäller gösen, riktigt vanskliga att kroka. Gäddorna hade väl kanske ingen lyckad dag, men några mindre exemplar fick dock också syna isen.
Grabbarna fångade några fina exemplar under dagen och bilden visar Rikard Larsson med en fin trekilos gös från Ljusnan.
Bästa djupnivån för gösen har varit slätbottnar runt åtta till tio meter. Grabbarna har också medvetet fiskat sina agn väldigt tätt efter botten.
Nu ska det bli en storsatsning av hela scandinaviangänget under helgen - Gösens står på temat och många vill spräcka femkilos vallen. Vi kan bara nämna att STOR prestige står på spel:-)
Isarna just nu är riktigt förrädiska och södra Ljusnans strömsatta sjöar kräver ordentlig försiktighet.
Vi kan bara uppmana - Ger er ALDRIG ut på isarna ensamma. Det finns ALLTID någon där hemma som väntar...
Rikard Larsson med en fin Ljusnangös - som nappade då aprils täta snöväder tog en paus
Pimpelfiske efter s.k. "ädelfisk", dvs. Öring, Röding och Regnbåge, i sjöar runt om i Hälsingland är ett av mina favoritfisken alla kategorier. Även fast jag inte är så gammal så har jag några timmar på isarna att luta mig tillbaka mot, och som ni alla vet så fiskar man ett tag skaffar man sig snabbt några favoritbeten som frekvent blir valda först i betesboxen, vare sig det gäller trollingwobblers, torrflugor eller spinnare så har man sina favoriter som man kan fiska bra med och som man tror på. Mitt pimpelfiske bedrivs oftast med mormyskor och minibalansare med en enkelkrok på. Under de år jag har hållit på så har jag hunnit skaffa mig några favoriter, några pirkar som jag trivs att fiska med och som jag tror på. Detta ger mig också mer fisk i slutändan. Nedan kommer jag att lista mina 5 favoriter, dessa presenteras fiskart för fiskart. Observera att detta är mina personliga favoriter, jag kan inte garantera att du tar fisk med dem men om du lägger tid på att studera när och hur du ska fiska med dem så är du en bra bit på väg mot ett effektivare pimpelfiske.
Mina 5 favoriter för vinterregnbågen just nu:
1. Vänster uppe: "Färilapaddan" grön, giftig tidigt på säsongen och på premiärer. Fiskas med 0.18 - 0.22 mm nylonlina
2. Vänster nere: "Flodinpirk" finns ej i handeln, legendarisk dräparpirk som saknar motstycke! 0.18 - 0.22 mm
3. Höger uppe: Knosas "Brusen" grön, oerhört giftig pirk efter lite trög Regnbåge i mulet väder. 0.16 - 0.18 mm
4. Höger nere: Knosas "Piller" svart, när allt annat provats utan resultat skördar denna grymt. Superpirk på trög fisk. 0.14 - 0.16 mm
5. Längst ned: Knosas "Mysko" grymt allround, tar allt med fettfena i sjöar! Har gett mig Röding på 1.7 kg, Regnbåge på 2.5 kg och Öring på 1750 g. 0.14 - 0.16 mm
Topp 5, bästa pirkarna för Rödingen:
1. Vänster uppe: Wolfram svart/röd, ger mycket fisk nu på våren. Sjunker snabbt trots storleken och är suverän på trög fisk. Fiskas med 0.16 - 0.20 mm nylonlina
2. Vänster nere: Knosas "Mysko" röd. (läs guiden för Regnbåge) 0.14 - 0.16 mm
3. Höger uppe: Wolfram rosa, outstanding på djupare vatten och trög fisk när man inte kan fiska för stort. Den här har räddat mig flera ggr nu. 0.18 - 0.22 mm
4. Höger nere: Knosas "Piller" kustommodell, färg Kopparkalle, en suverän dräpare när fisken är trög. Tar Röding när andra går utan fisk. 0.14 - 0.16 mm
5. Längst ned: Knosas "Piller" svart, samma som kopparkalle.
5. Höger nere: Okänt namn, Normark rosa/vit. Väldigt giftig pirk som kommer från Normarks utbud. Gett mig fina Öringar och grymma hugg! 0.16 - 0.20 mm
Knosas är en pirktillverkare i Njutånger, han tillverkar och målar mängder med beten (drag, wobblers och mormyskor bl.a.) i sin lilla hörna. Dessa skickas ex. till företaget Normark. Pirkarna finns att beskådas på www.knosas.se
2008-04-06
//Jonas Persson
5 favoriter för Öringen på vintern:
1. Längst upp: Wolfram svart/röd. Har gett fin Öring de senaste dagarna, räddat mig några ggr nu. Ger bra med fisk då Öringen står still och "vägrar". Fiskas med 0.16 - 0.20 mm nylonlina
2. Vänster uppe: Knosas "Minken" lila. En gammal slitvarg, bland de första modellerna som Knosas gjorde, och den levererar. Fiskad med räka är det här en grym killer. 0.18 - 0.22 mm
3. Vänster nere: Egentillverkad röd. Passar in på alla topp 5, den här har snabbt blivit en hit i hälsingesjöarna. Efterfrågad pirk och färg som levererar båge, röding och öring vid mulet väder. En kanonpirk som simmar fint, väger inte så mycket heller vilket kan vara fördel vid grunt vatten. 0.16 - 0.20 mm
4. Höger uppe: Knosas "Mysko" röd. Allround var namnet, fiskad med bläckfisk och maggot är den här supervass! 0.14 - 0.16 mm
Siktet var inställt på en av Hälsinglands undangömda skogssjöar för lite Öringsfiske. Det var undertecknad och två andra dellbor, Mattias och Johan, som skulle fresta dessa prickiga snabbsimmare. Väl framme vid vägen mot sjön ser vi att bommen är nere och vägen stängd, det var bara till att få på sig all packning och börja knata. Efter en mödosam promenad i flytoveraller upp för ett gäng backar så kan vi äntligen skymta sjön på vänster sida, ett gammalt skoterspår får tjänstgöra som stig när vi viker av mot sjön. Isen är fri från snö vilket är bra för Öringen som då kommer igång och jagar lite efter det långa dvalaliknande tillståndet som de har under högvintern. Ute på isen väljer vi att gå neråt mot något som kanske kan kallas för en vik, tjärnen är ganska rund i formen och erbjuder inga direkta hot-spots för Öringen. Vi fiskar av stället ganska noggrant men känner inget, Johan har något som pillar på betet men det händer inget mer.
Vi beger oss mot några stenar, ett giftigt tillhåll för Öringen! Jag fiskar en bit bort medan Johan och Mattias stannar lite före. Efter en stunds fiskande visar Johan upp en fin Öring på håll, jag krokar två abborrar och känner mig lite snopen då jag trodde det var ädlare valörer på dem. Mattias tjoar efter ytterligare en stund och även han har tagit en Öring nu, jag stirrar lite surt på mina småabborrar som fick sätta livet till. Det haglar lite spydigheter bortifrån och jag försöker så gott jag kan att tänka att "det ordnar sig".
Efter ett tag så kommer de båda grabbarna gående, vi ska prova ett annat ställe. Jag ser att deras fiskar är identiska, fin matfisk är det i alla fall. Vi går bort till en vik på andra sidan sjön där det ser giftigt ut. Efter en stunds nötande på meterdjupt vatten känner jag en kraftig smäll i spöt, jag kollar pirken och släpper ned igen. Linan sträcks och jag lyfter pirken lite, då kommer hugget. En intensiv fight senare är fisken på isen, jag knackar den silverfärgade fisken och beundrar dess tapperhet. Johan krokar sedan kort därefter en fin liten Öring som också kommer upp. Mattias muttrar lite om att det snart är hans tur igen.
Öringen i skogssjön är vacker och orörd
Jag byter hål och testar en stund ståendes med spöt i handen, samma intensiva hugg kommer efter en stund. Jag lirkar med lite möda upp en grann silvertorped som tagit pirken bra. Betet för alla fiskar så långt har varit räka. Sedan fortsätter jag att nöta på i det hålet och nästa hugg kommer ganska snart, lika explosivt som de tidigare och kampen är igång.
Dock så släpper denna fisk efter att jag sett den nere i vattnet, det är bara att lyfta på mössan och köra vidare. Mattias lurar några abborrar som han inte blir så glad för, det är ju Öring han vill ha. Jag kan inte låta bli att retas tillbaka lite, det blir lite som att sparka på den som redan ligger.
Vi har dock en bra jargong så det är inga hard feelings inte. Vi vevar upp efter en period av dålig aktivitet och bestämmer oss för att prova där vi gick ut, Mattias kilar iväg för att testa vid stenarna en sista gång medan jag och Johan gör ett varsitt hål. Efter en stund börjar jag att fika lite och som alla vet så hugger det alltid när man fikar, så även denna gång.
Ett snabbt hugg, när jag har spöt fastsatt i skryllan, sedan är den chansen borta då Öringen inte hugger något mer. Mattias kommer tillbaka utan att ha känt något mer och vi bestämmer oss för att åka hem igen. När vi vandrar tillbaka på den allt mer uppluckrande vägen så känner ansiktet bränna lite lätt efter dagens dos av härlig vårsol, jag fylls av välbefinnande och känner att det är skönt att vara fiskare.
Jag och Johan Svensson beslutade oss för att prova lyckan i Rävsvenstjärn i Färila ännu en gång, nu borde även snön ha gått bort tänkte jag medan vi passerade Ljusdal och sedermera Färila. Framme vid Skålsjön löste vi kort och såg att det stod ett par bilar där redan. Sedan när vi kom till Rävsvenstjärn så var bilantalet lite mer, det satt en del folk ute vid grästuvan som vi hade bra fiske vid senas. Läser folk artiklarna månne?
Vi satte oss vid bryggan i alla fall och började fiska, fem minuter senare krokade jag dagens första Öring. Den var dock liten så den fick simma vidare, "det här blir lugnt" tänkte jag högt. Vi fick ytterligare sällskap allt eftersom dagen går och vi tippade på 15-talet personer på isen under dagen. Vi fortsätter fisket utan större framgång, jag missar ett hugg innan vi går vidare mot ett inlopp i sjön.
Vi borrar oss så nära det öppna vattnet vi kan, isen är dock säker. Där vi borrar är det ca 40-50 cm men ute på sjön är det runt 70 skulle jag tro. Under tiden vi fiskar vid inloppet så ser vi en fisk vaka alldeles vid iskanten! Den klassiska osäkerheten smyger sig in men det måste ha varit fisk, kanske tog den en bäckslända som kravlade sig uppför iskanten?
Fiskkontakterna uteblir dock vid inloppet och beger oss ut mot grästuvan som blivit tömd på folk, av samtalen med de andra på isen att döma så verkar fisket jättesegt. Någon har hört att det kommit en fisk av någon, det är det enda vi i stort sett hör. Framme vid tuvan är det en hel del hål så det är till att borra fast borren och välja och vraka bara. Vi börjar i ett varsitt hål och fiskar oss runt, efter att de flesta hålen provats sätter jag mig på skryllan och nöter på. Belöningen kommer efter ett bra tag, jag ser nappindikatorn dyka snabbt för att sedan sprätta upp igen, "såg jag i syne?" funderar jag. Tankarna avbryts av att det händer igen och jag svarar snabbt och känner skön tyngd i klingan. Efter en liten batalj kan jag nypa tag i en vacker guldgul Öring som snurrar runt 8 hg kanske. Johan muttrar något ohörbart och vi fiskar vidare. En stund senare krokar jag även min tredje Öring för dagen, den ligger på runt halvkilot och är lite silverblankare än den första.
Johans frustration övergår i en experimentlystnad, han bestämmer sig för att prova den fulaste pirken han har som ett sista deperat kort. Den är en blå skapelse av Wolfram som inte ser ut som en vettig pirk, vi döper den snabbt till "fyllepiller" (efter Knosas mer vettiga pirk "Piller") innan Johan skickar ned den med lite rom på kroken. Efter en stund vevar han upp en och en halv meter ungefär för att testa, så fort han stannat av vevandet nyper det i! Jag som trodde att han skämtade blir väldigt förvånad då han lyfter upp en kanonfin Röding ur hålet.
Vi fortsätter fisket en stund innan vi känner att det slutat nappa helt, vi bestämmer oss för att ge Skålsjön de sista minutrarna för att lyckas få tre arter under dagen. Vi går på den allt mer uppluckrade isen på väg tillbaka, solen tar verkligen hårt framme i april. Skrapar vi med stövlarna kan vi säkert få bort de översta 5-6 cm utan problem.
Framme vid Skålsjön ser vi att det bara är en person kvar, vi går bort mot ett sund som brukar kunna ge lite Regnbåge. Kul kikpimpel är det där också då det är bara halvmetern djupt och fisken kommer som torpeder. Framme vid stället så borrar vi upp två hål var och börjar fisket.
Inget händer på ett tag så jag sätter fast spöet i en slags bräda som välter då fisken hugger. Efter en stunds pratande tjoar Johan till om att jag har fisk, när jag lyfter på spöet så är det inget på. Betet är dock sönderdraget så jag skickar ned nytt. Efter en stund byter Johan hål, han har sett att några räkbitar försvunnit i hålet som han slängde ned dem i. En knapp sekund efter att pirken nått botten har han fisk på, på det grunda vattnet blir kampen kort och en fin båge kan bärgas.
Vi fiskar på en kortare stund till utan framgång innan vi bestämmer oss för att packa ihop prylarna och åka hemåt.
På vägen tillbaka över isen känner jag eftermiddagssolen värma i nacken och två Öringar skänker skön tyngd i påsen.
Trots ett stort utbud av P&T vatten, finns fortfarande riktiga pärlor bevarade i den djupa Hälsingeskogen. Vi utlovade en artikel angående harrfiske - men det visade sig, att det vattnet var stängt för isfiske under resten av denna säsong.
Vi smög då till ett av dom hemliga vatten som endast artikelförfattaren och något "skogsrå" känner till. Vi har tidigare på svensktsportfiske bjudit på artiklar från dessa vatten, men vi är väldigt försiktiga i vår framtoning var dessa smultronställen är belägen.
Fina abborrar huserar i den underbara skogsjön - dessutom riktigt bra på hugg under mörkrets timmar.
Vi blev under morgonen av Orrarna, bjudna på ett fantastiskt vårspel och hela den undangömda sjön vibrerade av naturliv. Snön hade dessutom tinat bort och det perfekta jaktljuset för sjöns invånare var i det närmaste optimalt. Blev det inte fiske i dag så skulle det aldrig bli det.
Abborrarna var på bettet redan innan ljuset hade infunnits sig och lät sig villigt smaka våra agnade mormyskor. Flera av abborrarna var av riktigt fin matkvalitet och någon snurrade upp till nästan sju hekto.
Mattias Furuskog hade ett mindre bestyr med hopar av småabborre i ett hål, tills något väldigt stort högg i pirken så det rungade i reven. Fisken högg av aggresivitet, till och med tre gånger innan Mattias lyckades kroka den. Fisken rusade ut med nästan hela linreserven innan den stoppad.
Mattias Furuskog med sin fin-fina Hälsingeöring - som tömde hela rullen på 0,18 lina. Fisken vägde hela 2,2 kilo.
Men efter ett väldigt trixande lyckades den erfarne fiskaren Mattias få upp den fina fisken på isen. Det visade sig vara en riktigt grann Hälsinge-öring som drog ner vågen till hela 2,2 kilo. Färgerna på denna genuina Hälsingefisk var fantastiska - med stora svarta fläckar på sina guldgula sidor. Det är få förunnat att i dagens inplanteringstider få njuta av en sådan vacker och naturproducerad fisk.
Nu blev den fina öringen den enda fisken av ädlare valör som blev fångad under dagen - men vi återkommer naturligtvis till den hemliga sjön så fort vi har möjlighet.
Vi utlovade under dagens förra artikel - en rapport från kvälls-anglande Jonas Mårtensson. Vi presenterar nu denna rykande färska nyhet.
Bilden visar Martin Mårtensson med en fin kvälls-fångst av gäddor från Ljusnan.
Gäddorna på Ljusnan är verkligen på hugg. Jonas och hans son Martin - fångade finfina gäddor när solen gick ner bakom Öjeberget. Gäddorna som nu söker sig till grundtoppar med omkring fem till sju meters djup är ordentligt aggressiva.
Ljusnan börjar också bli ordentligt urtappad och den vanliga strömmen börjar ta andra vägar nerför älven. Den som sedan tidigare känner till Ljusnans strömvägar, kan göra fina fångster då fisken flyttar sig efter strömmens förändringar.
Vi rekommenderar - Tänk till lite och upplev ert drömfiske på älven.
Vi återkommer under morgondagen med en harrartikel.
Vår medarbetare Jonas Mårtensson har dom senaste dagarna fiskat bra på dom kvarvarande isflak - som ligger kvar efter stränderna upp mot Edeforsen
Alla som följde oss på svensktsportfiske kunde under vårarna läsa om våra utflykter på kvälls-isarna. Många gånger så hugger både gäddan och gösen mer frekvent på en nedåtgående sol, än solen som håller på att gå upp.
Mycket fisk har varit i farten men har faktiskt varit svåra att kroka, så den bästa frekventa huggtiden kommer nog dom närmaste dagarna. Jonas är nu i skrivande stund ute på älven och vi väntar med spänning på kvällens rapport.
Artikelförfattaren har under veckan varit norrut på arbete och har tyvärr inte kunna blöta sina krokar - Man jublar:-)
Vi rekommenderar alla att passa på nu så länge isarna håller och gäddan är på hugg - ut och prova på älven.
Bilderna visar några fina gäddor som fallit för dom kvällsanglade mörtarna
Tidig morgon på Ljusnan. Angeldonen sitter laddade efter djupkanterna - vi väntar på att den riktigt stora madamen ska göra entrè.
Isen just nu på Ljusnan är en aning förrädisk. Vi förordrar försiktighet vid fisket över strömmande områden.
Snön hade just i dagarna tinat bort och det luktade storgädda över Ljusnan som aldrig förr. Dagens fisketur startade redan vid två tiden på morgonen, då stället som skulle besökas kräver en riktig uppmätning.
Förväntningarna var ganska högt ställda då snön just tinat av denna del av älven och stället där som vi valt som fiskeplats var helt ofiskad. Grov gädda brukar husera på denna djupa plats - medeldjupen ligger på mellan tjugo och trettio meter. Det brukar vara vanligt att få kroka någon tio kilos här då förutsättningarna stämmer.
Fisket startade upp trögt med några tre kilos gäddor vid sex tiden. Vi hade ytterligare några fiskar som spottade ut våra agn. Det brukar inte borga för någon ordentlig fiskning då fisken börjar på morgonen att spotta ut agnen.
Vi fick sedan under dagen ytterligare tre gäddor - men av mindre karaktär. Vi ska nu bevaka fisket som med säkerhet kommet att bli kanonbra, då rätt dag träder in.
Vi har även mottagit ytterligare rapporter från Ljusnanfisket som också bekräftar trögt fiske.
Vi återkommer under veckan.
/ Peter
Jonas Mårtensson väntar här på det avgörande rycket då gäddan har vänt sitt byte och raskt ska simma ut mot tryggare vatten.
Dagen bjöd inte på någon riktigt stor fisk. Jonas visar här upp en av dagens gäddor som naturligtvis får friheten åter.
Klicka för större bild! Här syns det hur gäddan har blivit skadad vid ett tidigare tillfälle. Man har helt skoningslöst slitit
kroken ur gäddans mun utan att visa fisken repekt.
Är det moralpredikande C&R fiskare som står för
den bedriften?
Vi visar ytterligare en bild på den skadade gäddan.
Hela front partiet i överkäken är demolerat
Vi påträffar ibland fiskar som tidigare suttit på krokar. Respektlösa fiskare sliter och klipper ur sina krokar ur fiskar som många går en säker död till mötes.
Eftersom vi tidigare på forumet skrivit om C&R och dess popularitet bland moderna fiskare så kan vi inte låta bli att visa upp denna skadade gädda.
Många som propagerar för denna fiskeform (C&R) bör också visa fisken hänsyn. Vi har tidigare sett massvis harrar från Mellanljusnan som knappt haft munnarna kvar att äta med.
C&R har ju naturligtvis kommit för att stanna i dessa moderna fiskartider. Men vi vädjar till alla förståsigpåare - visa fisken respekt och avliva skadad fisk - vill ni inte ta hem fisken så göm den. Vi vill inte se handikappade fiskar simma i våra vatten.
/ Peter.
Vår krokning av denna tidigare skadade gädda ger som synes inga upphov till ytterligare krokskador. Vi var tvungen att avliva den för att få ur kroken.
Fishing-Buddyn var ett lyft då den kom ut på marknaden. Vi hade tidigare släpat avancerade ekolod med bilbatterier och annan bråte ute på isarna. Buddyn är fortfarande riktigt bra då den har givare och batterier inbyggda.
Detta handekolod var ett dom första som kom ut på marknaden. Det krävdes extremt bra förhållanden för att fungera tillfredställande. Dessutom var uteffekten alldeles för dålig.
Bilden visar ekolodet av märket Mar-Cum. Det bästa som vi hittills har provat - uteffekten är också hela 2700W. Järvsö jakt och fritid tar hem denna produkt på beställning - dessutom till riktigt bra priser.
Scandinavianfishing bedömer och informerar Ekolod inför isfisket
Vårt fiske har utav den utökade användningen av elektronisk utrustning utvecklats sig under dom senaste tio åren. Vi använder idag frekvent både GPS och Ekolod, i vårt sökande av fiskeplatser ute på isarna.
Fisken nappar inte direkt bättre med dessa hjälpmedel, men när man optimalt kan fiska på platser där man är säker på att fisken har sina vandringsstråk, så kan man själv med ett större självförtroende bedriva ett tryggare fiske.
Tidigare innan dom fina handekoloden fanns på marknaden mätte vi upp våra fiskeplatser med pirkar och allehanda tyngder. Detta mätande bedrevs i regel under kvällar och nätter inför kommande dagsturer. Visserligen så mäter vi nu också under dom sena kvällarna för att inte inkräkta för mycket på den tidiga morgonens dyrbara tid.
Fiska där fisken finns.
Att mäta upp sina fiskeplatser är kanske den viktigaste delen i fisket. Vi brukar rekommendera ovana fiskare som jämt och ständigt påstår att dom blir utan fisk - Fiska där fisken finns:-)
Nu kanske den oerfane fiskaren inte vet var fisken finns utan måste rådfråga andra med kunniga fiskare. Tyvärr tror många att detta löser sig med ett Ekolod - som dessutom visar var fisken finns:-) Det hela är inte så enkelt som så många tror.
Vi hävdar att Ekolodet är ett värdefullt hjälpmedel då man lodar upp sina djup. Man kan mäta in sig mot heta djupkanter med en kirugs precision.
Sluta upp med tramset om all fisk man kan se.
Alla som tror att man kan se fisk jämt och ständigt - sluta genast upp med det. Ekoloden är programmerade att visa träffar i vattenmiljön - det är inte alltid fisk som finns i vattnet. Det finns luftbubblor, isbitar, vattenväxter och stora anhopningar av plankton, som visas som fisk på den av tillverkaren inprogrammerade skärmen.
Det fanns tidigare ekolod med "sidefinders" som man kunde se fisken åt alla håll då man vred lodet på isen. Folk stegade och borrade som tokar efter vad skärmen hade informerat och kunde inte förstå varför inte fisken nappade:-) Ska man se fisk med egna ögon i vattenmiljön - ska man nog satsa på att investera i en dykarutrustning.
Ekolodet är i alla fall för isfisket - ENDAST till att optimalt hitta till sina fiskeplatser - sedan mäta in sig till dom djup man för dagen kan misstänka är dim heta platserna. Fisken kanske man senare kan beskåda uppe på isen.
Modeller av Ekolod.
Vi har under många år använt oss av olika typer av ekolod då vi fiskat ute ute på isarna. Vi började med avancerade ekolod av Lowrance modeller. Men insåg snabbt att det var alldeles för invecklat med ett ekolod som innehöll för mycket detlajer att släpa på ute på isarna - Typ batterier och givare, kablar och allsköns bråte.
Senare kom det smarta ekolodet Fishin-Buddy ut på markanden. Vi använde det under många år tills fisna handekolod kom till försäljning. Men Buddyn är fortfarande riktigt bra då det råder tjocka snöfyllda isar ute på sjöarna.
Dom första handekoloden som kom ut på marknaden var av extremt dålig kvalitet. Dom var dessutom utrustade med alldeles för dålig uteffekt. Normalt på dom flesta tidigare modellerna var uteffekten endast 700 - 900 W. Vi har nu lärt oss att uteffekten ska vara minst 2500 W, för att man ska lägga sina surt förvärvade slantar i köpet. Köper man billigt i det fallet sluter det alltid att man får köpa ytterligare ett till senare. ( inga snåljåpar )
Normaöpris för ett tillförlitligt ekolod ligger i dag på ungefär 200:- SEK. Vi rekommenderar att inte fundera på något billigare alternativ - det lönar sig i längden.
Mäter direkt genom isen.
Med handekoloden kan man vid bra förutsättningar mäta sig direkt genom isen utan att borra hål. Det krävs bara att det råder frisk och ren kärnis, då isen innehåller för mycket blandning av snö och orenheter fungerar det inte - då får man borra sig igen om isen och på så sätt mäta. Men det krävs också att borrhålet är rent från is och snösörja för att det ska fungera.
När man mäter igenom kärnisen krävs också att man applicerar vatten eller vätska mellan ekolodet och mätytan på isen. Ekolodet fungerar inte utan den typen av kontaktytspänning. Många gånger kan man få mäta om, för att säkerställa sig om resultatet.
Nu finns det många tillverakare av fina handekolod. Vi på sajten vill inte rekommendera något specifikt märke - utan man måste känna sig för vad man trivs med. Vi vill bara rekommendera uteffekten - som måste vara minst 2500 W. Dom flesta välsorterade butikerna har i dag handekolod på sina hyllor.
Våra bilder visar några olika typer av ekolod som i dag finns att tillgå på markanden. Vi välkommnar också våra läsare att komma med frågor och synpunkter angående ekolod vid isfiske.
När hösten kommer brukar det vara hög tid att försöka få tag i rom, betet som står för majoriteten av mina vinterfångade fiskar av "ädlare" sort. Rommen jag fiskar med kommer från Regnbågen i huvudsak, men även rom från Öring och Röding går fint att använda.
Då jag beställer rom så blir det ungefär 3-4 kg som jag får hem, detta räcker gott och väl för en vinter. Den här vintern fiskar jag fortfarande med fjolårets ranson. Jag gör som så att jag delar upp rommen i plastpåsar modell 2-3 liter med ungefär 1-3 romsäckar i varje beroende på utvecklingsstadium och storlek. Vissa låter rommen torka i några timmar innan man fryser in den för att få en torrare och segare rom som sitter bättre på kroken. Då jag tycker att rommen förlorar lite av fiskligheten på det viset så låter jag det bara ligga på tidningspapper i några minuter för att få bort kladdet, jag får fast rommen på kroken ändå
När man väl ska fiska med rommen så är det en smaksak om man klipper färdiga bitar hemma innan fisketuren eller om man tar med hela romsäckar för att klippa bitar eftersom vid vattnet, jag föredrar det första. Då kan jag enkelt doppa ned kroken i burken och fiska upp en bit utan onödigt kladdande. Att rekommendera vid detta fiske är att ha med sig en "släng", en handduk alltså, att torka av sig på. En overall har en förmåga av att anta en obekväm doft efter några fisketurer om man smetar av sig på byxbenet...
Då jag mestadels fiskar med mormyska och minibalanspirkar så klipper jag en lagom står bit rom, kletar dit den på kroken (det gäller att trä kroken genom hinnan på rommen så att det fäster) och säkrar med ett par maggotar. Det kan låta lite krångligt men det är det värt, för funkar inget annat så tar rommen ändå fisk.
Lämpliga mormyskor är de som "Knosas" i Njutånger saluför, dessa finns i de flesta fiskeredskapsaffärer häromkring. Linorna jag fiskar med är av nylon och tjocklekarna ligger på mellan 0.14 - 0.20 mm. Jag fiskar uteslutande med WM-spön och allt som oftast sitter det en nappindikator av plast på spötoppen, med denna utrustning är det inte många napp som missas! Många pratar om att det är klena grejer och liknande, som ett axplock kan jag nämna följande fiskar på sådan utrustning:
Ett tiotal Rödingar mellan 1.5 kg och 2.5 kg (0.14 - 0.16 mm)
5-6 Öringar mellan 1.2 kg och 1.8 kg (0.16 - 0.18 mm)
Regnbågar på 2.5, 2.6, 2.7 och 3.7 kg. (0.16 - 0.18 mm)
Gädda på prick 3 kg (0.18 mm) Maggot som bete dock.
Grejerna håller för mycket bara man har tålamod och is i kistan!
Vi på Scandinavianfishing.se kan vidarebefodra kontakuppgifter till försäljare av rom för de som vill prova på fisket.
Observera dessutom att vissa vatten ej tillåter fiske med rom (bl.a. Landösjön), var noga med att kolla upp vilka regler som gäller vid just ditt vatten innan du fiskar.
Öringen har fantastiska färger i detta vatten -
fisken är även konditionsstark på lätt utrustning.
Foto: Jonas Persson
Vi beundrar rödingen i detta vatten som är fet och fin liknande en fjällfisk. Att dess kött sedan är läckert rött gör dessutom inget då den ligger i stekpannan. Foto: Jonas Persson
Dellenbygdens Flugfiskeklubb skulle under dagen göra en utflykt till Rävsvenstjärn i Färila för lite Öring- och Rödingfiske. Då det var några veckor efter premiären så var förhoppningarna inte de allra högsta kanske, men vi var ett gäng som skulle försöka i alla fall.
Vi kom fram till sjön runt 9 på morgonen, det var redan en fiskare vid bryggan, platsen jag tänkt belägga fisket på. Tjärnen var täckt av decimeterdjup snö som så sakteliga fylldes på med dagens väder. Vi kunde se sporadiskt med hål på isen, men det var inte tal om någon Schweizerost än i alla fall.
Med tanke på att jag var den ende som fiskat i sjön några gånger så fick jag direkt anta en slags guideroll. Vi pratade lite med karln vid bryggan, han hade inte fått någon fisk ännu vilket inte hjälpte tron något vidare.
Efter lite funderande så gick vi ut till den lilla grästuvan som finns ungefär mitt ute i tjärnen, på den bortre sidan kan man ha ganska fint fiske också. Vi borrade några hål i den 3-4 dm tjocka isen och hjälpte juniorerna Sven och Josef med lite prylar innan vi själva började fiska.
Jag provar lite allt möjligt, går från maggot till räka och från räka till bläckfisk men känner inget. Olika färger på pirkarna provas också, grön, röd och svart har alla fått syna vattnet. Jag byter sedan hål igen för att testa ett där det är lite djupare, det går från knappa metern ner till 2-3 meter på bara en liten sträcka knappt värd att tala om, här borde det stå fisk. Mycket riktigt, efter ett byte till rom och lite lirkande smäller det, bokstavligt talat, på en fin Röding. Jag gissar på knappt kilot innan jag knackar fisken. Hugget var grymt och jag trodde med all säkerhet att det var Öring, men ack så fel jag hade.
Dagen fortlöper sedan med att Jonny får några mindre Öringar på andra sidan tuvan, han får snabbt sällskap av Sven och Josef som hittar några gamla hål i närheten. Efter en kortare stund kan Josef, till sin stora lycka, få upp en liten Öring. Sven missar några hugg på samma ställe och muttrar av frustration, han är nu ensam med att kallas det "fula namnet".
Efter ett tag lyckas jag få en Öring och tjejen tappar en fisk av okänd art innan vi bestämmer oss för att grilla lite korv. Pausen kommer som ett skönt avbrott i fisket, en utflykt såhär kan vara så mycket mer än att bara sitta och glo i ett hål, särskilt när vi har juniorer med oss. Gubben vid bryggan har haft ett ganska bra fiske, såklart då jag ville ha det där stället.. Men nu skulle han hem och kika på bandyfinalen, innan han åker önskar han oss ett riktigt skitfiske.
Mätta och med nya krafter bestämmer vi oss för att göra ett sista ryck ute vid tuvan, men det sista rycket blir inte så våldsamt. Jonny lurar någon Öring till och vi provar lite olika ställen innan vi bestämmer oss för att ge stället vid bryggan några sista minuter.
Öringarna har av moder natur fått fantastiska färger. Hela färgkartan är på denna fina fisk representerad. Foto: Jonas Persson
Josef och Sven är snabbt där och tar några hål, men snart nog sitter vi alla där och glor. Grabbarna går över till andra sidan bryggan för att prova några gamla hål som inte hunnit frysa igen. Ganska snabbt blir det aktivitet, inom loppet av kanske fem minuter så har Sven tappat 2-3 fiskar. Nu är frustrationen på topp, ganska samtidigt missar jag också ett hugg. Jag sitter dock kvar och tjurar och kan till slut nypa en liten Öring på räka och en lila minibalans. Inget mer händer och vi bestämmer oss för att fara hemåt igen, dagen har dock varit lyckad och fisket var långt över förväntningarna.
Lars Söderholm är vår, på scandinavianfishing kreative upphovs-man till denna fina fiskepulka. Vi ser på bilden dom skyddade mässingskenor som är fästade med popnit under pulkan.
Lars fann också ut att när ryggsäcken är fastspänd på pulkan, ska den vara vänd med bär-remmarna uppåt. Då kan man vid behov och snöfria fläckar ta hela ekipaget på ryggen utan större komplikationer.
Vi testar fiskepulkan
Många som frekvent vinterfiskar och kämpar fram i ospårade terränger med blytunga ryggsäckar, kommer att välkommna vår synnerligen smarta fiskepulka.
Pulkorna är tillverkade i slagtålig glasfiber och ungefär 4 milimeter tjock. Gliddelen är förstärkta med mässingskenor som glider lätt på hårda underlag. Dragskaklarna är tillverkade av PVC rör, som är lätta att fästa vid ett bälte.
Pulkorna kommer att finnas i två storlekar: 1500 X 460 och 260 i botten - 1250 X 460 och 260 i botten. Vikt på den större modellen är cirka: 4,8 kilo och 3,8 kilo på den mindre modellen. Packremmar för fastspänning av last finns fästa i pulkans reling. Förseglingsduk att tillsluta finns även att tillgå som skydd mot att lössnön inte kan tränga in.
Vi har gjort våra tester med en Rantanen 155 milimeter isborr och Haglövs fiskeryggsäck fastspänd, under krävande förhållanden.
Lars Söderholm har testat pulkan under riktigt svåra förhållanden och lössnö under påskhelgen. Pulkan kan man också dra efter snöskotern - då en bra fästanordning finns att tillgå.
Vi på scandinavianfishing förmedlar försäljningen av denna fina pulka som av oss får toppbetyg. Intresserade kan kontakta oss via mail.
Harren i Ljusnan föredrar många gånger mask vid vinterfisket. Bäst går fisket med en Bergmanspirk som tyngd, agnad med mask - över detta två upphängarflugor laddade med maggot. Foto: Mikael Hansson
Stenflugorna börjar krypa upp ur sprickor och från våra borrade pimpelhål. Ljusnan-harren vaknar ytterligare till liv då stenflugan aktivt stiger mot isen. Foto: Mikael Hansson
Harren söker gärna skydd från iskanten. man kan även fiska direkt ute i det öppna vattnet. Fisket med sjunktafsar laddade med förtyngda nymfer kan vara effektivt. Foto: Mikael Hansson
Harrfiske vid Ljusdals- selet.
Många Ljusdalsbor kände till Teddes-Gunnars bravader som fiskare efter Ljusnan. Men inte många kände till att den gamle farbrorn fiskade bra med harr, på synnerligen okända platser nästan mitt inne i Ljusdal.
Mikael Hansson har i dagarna sökt sig till för harren tänkbara platser, omkring dom gamla bropelarna över och vid Ljusnan.
Mikael har också fångat fina harrar. Dom stora fångsterna har kanske inte infunnit sig - men någon fin matfisk har dagligen fått följt med hem som ett trevligt inslag i "korvdieten".
Att fiska harr i tätorter med trafiken från den närbelägna vägen är kanske ovanligt. Men dom stora sandbankar som varje vårflod år bildas och förändras efter älven, ger harren ett gott skydd och dessutom fina fiskeplatser för oss harrjägare.
Fisket bedriver man bäst med en maskagnad Bergmanspirk som tyngd och två upphängarflugor ovanför, laddade med maggot. Harren föredrar många gånger den maskagnade pirken framför dom förföriska flugorna.
Vi ska nu undersöka fler partier efter älven där vi kan misstänka att harren villigt kan nappa på våra krokar.
Vi förordrar även en viss försiktighet vid detta fiske, då isarna kan vara riktigt förrädiska.
Tyvärr är den intressanta delen av Mellanljusnan, avstängd för allt fiske fram till den femtonde maj. Vi får därför hushålla med strömmarna vid trafkljus och rondeller.
Vi återkommer under slutet av veckan med fler rapporter från det spännande Ljusnanfisket.
Trots "ohögligt" kallt väder fiskade Jonas Mårtensson av en riktig djuphåla på Tevesjön under annandagen. En hel del gädda var trots det kalla vädret under morgonen i farten.
Dom tidigare dagarna har fisken varit ganska tröga, men nu verkar det som det äntligen har släppt. Linan räckte knappt till på rullarna när gäddan jagade över det stora djupet.
Huggperioderna är visserligen ganska korta - men med den intensiviteten som gäddan högg under annandagen, räcker väl till som upplevelse.
Däremot var gösen på nytt som bortblåst och vi misstänker att det högtryck som rådde inte försmäktar gösen att hugga.
Nu kan det bli intressant framöver och vi bevakar i första hand fisket på Ljusnan.
Nu i påsktider drar många ut på våra sjöar för att bedriva angelfiske. Speciellt långfredagen är en klassisk angeldag för många utövare.
För våra unga angelfiskare så kan vi berätta att påsken var den tid på året då det lönade sig att börja fiska efter gäddan, då snödjupet tidigare på isarna hade varit minst sagt besvärade under hela vintern. Men nu med våra nya metoder för angling så är det inte bara gäddan som intresserar oss angelfiskare.
Rikard och Johan Larsson med en pelagiskt fångad fyrakilosöring från Dellen-sjöarna
Gös och abborre är även riktade mål i vårt fiske. Öringen på vissa sjöar är en intressant angelfisk och speciellt där sjöarna har stora bestånd av siklöja eller nors. Vi många gånger bedriver vårt angelfiske över stora djup där vi vet att betesfisken lever pelagiskt.
Vi kan därför servera våra agn från någon meter under isen ner till tio meters nivån. Huggen som kommer av den frivattensjagande öringen kan ibland vara våldsamma och vi rekommenderar nylonlina på angelrullarna – dessutom minst två hundra meter.
Betesfisken för öringen bör väl kanske inte vara av halvkilosformat, men dom något större agnen drar fler hugg än dom riktigt små, det är i alla fall våra erfarenheter. Sjöar som vi kan rekommendera i Hälsinglands närområde för ett intressant öringfiske är följande; Dellen-sjöarna – Orsjön – Storsjön i Hennan – Varpen.
Listan kan göras lång, men rekommenderade sjöar håller grov fisk och man kan dessutom legalt fiska efter öringen med traditionella metoder.
Vi bifogar även en artikel från förra vintern då artikelförfattaren och bröderna Larsson från Arbrå besökte Dellen-sjöarna.
Öringfiske på Dellen-sjöarna
Under fredagens fiske kom äntligen den värmande solen. Dagen började naturligtvist i en riktig superdimma och siktmässigt kunde vi maximalt se eller skönja två angeldon åt gången. Dagen till ära hade undertecknad sällskap av dom duktiga fiskarna och tillika medarbetarna vid Scandinavianfishing - Rikard och Johan Larsson.
Efter en trög inledning på fisket blev det hela väldigt intressant då Johan vid en fällning ropade att han hade en stor fisk på kroken. På vägen mot Johans hål fick vi båda andra en ny fällning och med en ny tillika jättefisk som vi åtminstone den sekunden trodde. Johan ropar att hans fisk hade dragit ut två hundra femtio meter lina och för tillfället var det tvärstopp.
Samma sak skedde vid undertecknad och Rikards hål ungefär två hundra meter bort. Vi förstod naturligtvist att fisken gått fast sig i botten, men till slut efter ett väldigt dragande lossnar vår lina och vi kunde känna att fisken var med.
Vi blev väl en aning överrumplade då en öring på nästan fyra kilo kommer upp på isen, dessutom då den satt fast på kroken från Johans hål och vår krok hade fastnat i dennes tafs.
Öringen hade tydligen gjort ett födosök och kanske lockats av ljuset från våra hålrader och därför blivit intrasslad ovetande att den satt fast på en krok. Öringen hade kroken långt ner i magsäcken.
Bilden visar bröderna Larsson med vår fin-fina pelagiska öring. Nu blir det hårdsatsning under resten av vintern, då fyra eller fem kilosvallen på öring ska bräckas.
Fakta
Vissa dagar vid öringfisket på Dellen-sjöarna, kan man komma i kontakt med ett betydande antal stora öringar.
Fiskekort och bra information om fisket på Dellen-sjöarna, kan man anordna på Delsbo vapen. Vår erfarenhet är att Norra Dellen är mer lättåtkomlig för fisket än den södra delen.
Grov abborre och gädda är även ett vanligt inslag i Dellenfisket.
Vi kommer idag att visa mycket bilder från vårt äventyr vid foten av fjället.
Vid foten av fjället
Scandinavians reportagebil har bytt namn till rödingbilen. Inte för att vi visar upp några direkta storfångster - men viljan finns där, inga tvivel om det.
Söndagens expedition gick till ett av Sonfjällets avlägsna vatten. Inte ens artikelförfattaren har fiskat där tidigare, utan vi åkte den femton kilometer långa vägen på vinst och förlust.
Den lilla fjälltjärnen ligger djupt belägen nere i en dalgång och att komma ner för denna utförsbacke med skotern är ett äventyr - dock att inte förglömma, tillbaka uppför:-)
Snödjupet är också nu betydande både på landbacken och ute på isen. Att "kava" hundra meter till fots i djupsnön får faktiskt undertecknad, att fundera på att sluta röka.
Morgonen startar upp med ett för oss typiskt snöväder och fisket är den första timmen trögt. Vi fiskar av utanför en intressant udde som djupmässigt håller en kant runt tre meters djup. Första fisken kommer vid sextiden och är en färgstark individ, som vi alla beundrar.
Sedan följer en intressant period med ganska mycket fisk för oss alla. Fisket kulminerar som vanligt vid tiotiden och därefter får vi bara några ströfiskar. Fisken är kanske inte utav den grövsta kallibern, utan håller en mdelvikt på omkring fyra hekto.
Fisken i den lilla tjärnen håller god kvalitet, det syns även på denna rödingtyp att potencial för riktigt grov fisk finns i sjön. Vi är förmodligen dom första som besöker detta vatten i vinter eftersom inga spår finns avtecknade, vare sig i skogen eller på isen efter andra rödingjägare.
I team scandinavian för dagen ingår förutom artikelförfattaren, Mikael Hansson och Lars Söderholm. Eftersom fisket avtagit så påbörjar vi vår hemresa till Hälsingland under tidig eftermiddag. Vi ska alla på våra arbeten under morgondagen - men vi är alla tämligen säkra på att detta vatten ska besökas inom snar framtid... kanske redan till nästa helg.
Vi återkommer. . !
Chaooo från Peter.
Tillbaka
Gösen visade sig idag från sin bästa sida på Ljusnan, efter en trög morgon med dålig aktivitet vaknade fisken lite senare än vanligt men visade inga tecken på trötthet.
Gösen i farten på Ljusnan
Vi, (Rikard Larsson och Johan Larsson) åkte ut tidigt imorse för att vara med vid den dagliga morgonrushen ute på Ljusnan innan solen gick upp, våra förväntningar var höga när vi rekordtidigt satte ut våra don tätt efter botten på 7-14 meters djup. men morgonen bjöd inte riktigt på vad vi hoppats, endast två fällningar. dock blev det ganska intressant vid första fällningen när fisken tömde spolen med 200 meter lina och var nära att dra ner hela donet i hålet innan vi kom fram och lyckades rädda det, donet klarade sig och så även fisken som lyckades slita sig loss efter en intensiv kamp.
Bra start ändå tänkte vi, storfisken kanske var i rörelse men det dröjde ända till efter klockan nio innan nästa fällning kom och nu började det roliga... vi landade en varsin mindre gös samtidigt som nästa fjäder lyfte, den här gången var det nåt större som satt tänderna i vårat agn och vi trodde till en början att det måste vara en hyfsad gädda eftersom att den inte ville komma upp från botten, till slut tog krafterna slut och den började närma sig hålet. När det då kom upp en gös av finare format på isen förstod vi att det skulle bli en rolig dag ute på isen.
Gösen vägde fina 2,5 kg och vi hann inte med mer än en snabb fotografering och släppa tillbaka den innan det var dags igen. vi landade några mindre gösar under dom följande timmarna och en skaplig gädda på knappa 4 kg innan dagens höjdpunkt anlände.klockan hade hunnit blivit framåt tolvslaget när donet på 14 meters djup gungade djupt fisken stack i jämn hög fart och mothugget kom snabbt och bestämt, efter några minuters kamp lyckades vi landa en ännu större gös som vägde drygt 3 kg och den fick sätta punkt för dagens fisketur.
Ljusnan fortsätter att visa sin klass och släpper nu dagligen ifrån sig riktigt fina Gäddor. Våra medarbetare Rikard Larsson och Johan"JJ" Jäderberg har som vanligt fiskat bra på södra Ljusnan.
Killarna rapporterar även om en "fyrklöver" fångade under en fin och händelserik dag på Ljusnan. Fyrklövern innehöll en gädda - en abborre- en gös och en lake - alla fångade under en och samma dag. Imponerande tycker vi här på redaktionen - Vi bugar naturligtvis.
Johan "JJ" Jäderberg med en fet välkonditionerad gäddmadam från södra Ljusnan
Mycket gös har även dom senaste dagarna rapporterats in. Kanske det skulle vara dags att anordna en tävling med en kamera som första pris - då bristen på inskickade bilder är påtaglig.
Rikard Larsson skriver så här följande, i en mail till oss.
Jag och Johan Jäderderg och Johan brorsan, var ute för ungefär 2 veckor sedan och lyckades att ta en fyrklöver - det vill säga Gädda - Gös - Abborre och lake på samma angeltur. Tyvärr så har jag inge kort på fiskarna samtidigt, för att vi släppte tillbaka fisken allt eftersom vi fick upp dem på isen. Vi fiskade alla don tätt efter botten på mellan 7-10 meters djup. På morgonen var gösen bra i farten - mycket fällningar men som vanligt bara några gösar på isen.. Sedan efter kl 10:00, så kom gäddan i gång och samtidigt så försvann gösen. Gäddorna vi fick låg alla mellan 3-8 kilo. Lakarna fick vi innan ljuset riktigt hade kommit.
Rikard Larsson med en riktigt fin Ljusnan-gädda.
Dom här killarna lovar att i morgon (söndag) komma med en ny artikel. Vi får väl hålla ut så länge. . !
Med kunskap om hur abborren lever och påverkas av väder och vind ökar chansen till att kroka din drömfisk.
Jag satt en kväll och förde en del anteckningar som skulle hjälpa mig i mitt letande efter storabborren. Det hela slutade med att jag skrev ihop allt till en liten artikel. Så jag hoppas att det kommer att hjälpa någon i sitt sökande efter storabborren.
För att bli en duktig abborrfiskare måste du förstå hur den lever och beter sig i olika situationer. Lufttrycket bestämmer huggviljan hos abborren. Lufttrycket kan vara helt avgörande vid abborrfiske. Abborren kan inte anpassa sin simblåsa efter lufttrycksförändringar. Därför förflyttar den sig mellan olika djup för att kompensera lufttrycksförändringarna. Vid lågtryck drar sig abborren ut mot djupare vatten och vid högtryck så rör den sig mot grundare vatten. Långsamma tryckförändringar, liksom ett stabilt lufttryck räknas som gynnsamt för fisket.
Friliggande grund med tillgång till djupare vatten är ofta heta platser för storabborre. Där kan den röra sig upp och ner vid lufttrycksförändringar. Grunden drar även till sig insekter som drar till sig småfisk som i sin tur lockar dit storvuxna abborrar. Risvasar och vasskanter brukar också vara intressanta platser vår och sommartid. Där kommer ofta abborren in och jagar morgon och kväll. Att testa pelagiskt fiske kan också löna sig. Men i regel så kräver detta fiske lite mer tålamod. Här gäller det att hitta mört eller löjstimmen som abborren jagar och förföljer.
Rikta in dig på några få sjöar istället för att springa runt i 10 olika vatten. Lär dig hellre 2-3 vatten utan till. Lär dig abborrens säsongsrörelser och hur väder och vind påverkar den.
Att knyta fast en liten mormyska under pirken kan vara riktigt effektivt.
Ett riktigt bra tips om du vill veta om ett vatten är ett storabborre vatten, är att undersöka gällocken. Ta reda på ett antal abborrar runt 5-6 hekto. Avlägsna gällocken och koka dem försiktigt i en kastrull med vatten. Ta sedan bort allt kött och skinn om det inte har lossnat av sig själv. Låt sedan gällocken torka. Bäst är om dom får ligga och torka i ca 2 dygn. Sedan kan du se hur lång tid det har tagit för abborren att nå den vikten. Det ser du genom att räkna antal ränder som går tvärs över gällocket. De mörka fälten är vad den vuxit vintertid och de ljusa sommartid. Vad du vill se är att det är långa mellanrum mellan ränderna/fälten. Det betyder att den har vuxit snabbt. När du hittar ett sådant vatten vet du att det är värt att satsa på!
När du är på jakt efter storabborren vintertid, så finns det några små tips också. Tidigt på säsongen ska du söka abborren djupt. Då har vattnet kylts ner kraftigt och abborren är som känt en varmvattens älskande fisk. Den behöver minst + 0,6 grader för att kunna äta. Vid + 1 C äter den ganska aktivt och sen ökar intresset för våra beten markant. Vid + 3 C börjar det bli bra fart på den, och dom större fiskätarna börjar komma igång på riktigt. Beten som levererar lite extra många storabborrar är balanspirkar och lite större Bergmanspirkar agnad med abborröga.
Till sist, för loggbok över när du fångar dina storabborrar. Skriv ner om det var hög eller lågtryck, tid, datum, metod, bete, plats osv. Desto mera erfarenhet och information du samlar på dig desto bättre abborrfiskare blir du. Det är ingen slump att samma personer drar storabborrar på löpande band.
Scandinaviansfishings reportagebil styrde på nytt kosan under tidig lördagsmorgon upp mot Härjedalens rödingvatten. Hård blåst och snöväder mötte oss då vi började närma oss fjälltrakterna.
Grundsjön som är ett reglerat vattenmagasin börjar nu komma ner i sitt för rödingen giftiga vattenstånd. Vi skulle dessutom försöka finna ett grund vid Hallöra på övre Grundsjön.
Att finna ett mindre grund två kilometer från land i mörker och snöväder kan ju verka vara "mission impossible"- men efter endast två förflyttningar med ekolodets hjälp kunde vi finna vårt eftertraktade rödinggrund. Djupet ute på grundet håller ungefär tio meter, med kanter runt, som stupar ner mot tjugo och trettio meters djup.
Snödjupet ute på sjön är nu riktigt besvärligt, man får dessutom vara försiktig vid sitt framförande av snöskotern, så man inte kör fast i vatten. Långt ute från land med skotern fast i vatten kan man lätt konstatera att man är "rökt"
Vår fiskemetod ute på Grundsjöns stora vatten är att prägla fisken på platsen. Vi springer inte runt och borrar som tokar, vi litar på att fisken hittar vår plats med hjälp av ljusnedsläppet från borrhålen och blänken från våra maggot-agnade pirkar.
Redan i dom första hålen börjar rödingen att nappa i rena mörkret, fina blanka rödingar nappar villigt endast fyra meter under isen.
Fisket håller sedan i sig några timmar och vår fångst av fina rödingar blev ordentligt betydande. Fisket blev sedan mitt på dagen ordentligt trögt och fisken blev försiktiga och tröga. Inga riktigt stora rödingar var i farten under lördagen, men fina fiskar med vikter upp mot halvkilot är inte så tokigt heller.
Grundsjön var på sjuttio och åttiotalet verkligen populär för stora skaror av pimpelfiskare men har dom senaste åren inte haft så många besökare. Sjöns nuvarande kapacitet då det gäller fin röding är ganska svårslagen i detta land.
Vi vill därför informera våra läsare att sjöns nuvarnade fiskeläge är bättre än någonsin. På den övre sjöns nedre del är det svårt att inte få röding. det nappar praktiskt taget överallt.
Nu börjar snart det fina fisket på den nedre sjön. Djupgropen uppe vid vallen börjar komma i sitt rätta vattenstånd och rödingen börjar samla sig i dom djupare groparna.
Vi återkommer med ytterligare rapporter från Grundsjöns fina rödingfiske och vi rekommenderar våra läsare att snart göra ett besök där uppe.
Vi på scandinavianfishing bistår gärna med heta tips och rekommendationer då det gäller platser vid Härjedalsfisket. Intresserade kan kontakta oss via mail.
Vår medarbetare Dan Henriksson har fiskat bra på Ljusnan i vinter trots svåra förhållanden i vädret. Mycket gös har varit periodvis varit nappvillga, rapporterar Dan.
Nu har gösen antagligen på grund av vädret stått ganska djupt. Hålor på runt tio meter har varit gångbara. Agnen måste man i princip fiska direkt nere på botten. Tips: Man släpper ut lina tills sänket når botten och man får slaklina.
Gäddorna har inte direkt varit i stöten i vinter, det kan man också se på en direkt dålig inrapportering. Vädret och dom dåliga isarna har ställt till en del kaos för våra gäddjägare.
Den mycket fina gäddan på bilden fångade Danne under veckan som varit. Den drog ner vågen till hela 10,3 kilo.
Vi väntar nu på fler rapporter från Danne - som är ute på älven praktiskt taget varje dag.
Vi vill även varna våra läsare.
Beträd ALDRIG okända isar ensamma. Kontrollera ALLTID isen där ni går och passerar. Gå ALLTID i samma spår som ni tidigare kontrollerat. Bär ALLTID isdubbar och flytväst när ni är på osäkra isar. Vid okända isar ska ALLTID ett rep finnas med i utrustningen.
Kom ALLTID i håg: Det finns ingen fisk som är värd att riskera livet för - det finns ALLTID någon där hemma som väntar.
Vi återkommer under veckan med fler rapporter från Ljusnan och även fjällvärden.
Ismete i Rångsjön 1/3
Jag och Jonny hade bestämt träff med kompisen Patrik, hans tjej samt en kompis till dem för att försöka lura någon Gädda från isen i närliggande Rångsjön.
Jonny och Patrik känner till en grund liten vik som brukar ge ifrån sig några gäddor i viktklasserna 5-7 kg varje år så vi satsar där.
Det är f.ö. en vik som jag helt ignorerat då jag fiskat i sjön på sommaren med båt då den dels ligger lite undanskymd och dels ser grymt grund och igenväxt ut på somrarna.
Dock så valde jag att tro på de båda herrarna så vi knatade över hela sjön och genade över en landtunga fram till viken där vi skulle vara.
Jonny borrar upp lite hål och jag börjar att sätta ut ismetespöna, dock så hinner jag bara till det andra innan Patrik häver ur sig ett uppspelt "fällning här nu!". Han vill inte ta Gäddan på mitt spö så jag lommar dit och se att linan rinner ut i jämn takt, efter en kort stund väljer jag att spänna upp linan och svara med ett bestämt mothugg. Tyngden jag känner skvallrar om att det är något bättre som klivit på.
Efter en rolig drillning med en del gräs och grunt vatten så dyker skallen upp i hålet, Patrik lyfter upp fisken galant och vi gissar lite spritt på 5-6 kg. Jonny tar fram vågen och väger fisken till 7.2 faktiskt, en helt okej start med en 7-kilos efter 3 minuters fiske!
Sedan fortsätter vi att sätta ut angeldon och ismetespön i och lite utanför viken. Dock så händer inget på ett bra tag och vi börjar misströsta lite, då upptäcker vi en fällning och Patrik går dit och lirkar snabbt upp en liten gäddsnipa. Snön faller lite lätt med jämna mellanrum och vi gör upp en eld medans det kommer lite människor och hälsar på ibland, det ska visst vara en liten lokal pimpeltävling på sjön så det är lite folk ute. Då det är en liten grabb med och hälsar på så får han ta nästa fällning, tyvärr går gäddan fast i iskanten och kroken tappar sitt fäste, synd!
Sedan följer ett trögt fiske med någon ströfällning och vi fördriver tiden med lite obligatoriskt snöbollskrig innan vi bestämmer oss för att packa ihop och åka hem igen. Men nu vet jag ett nytt hett ställe för vårfiske med fluga sedan, passande nog så har jag bara 1 km till sjön också. Jag skulle tro att det är en lekvik så det går säkert att ha ett roligt flugfiske där i vår, återstår att se.
Ivar, Jonny och jag beger oss ut på Gråsjöns snötäckta yta på jakt efter ett djupare parti av sjön för att bedriva lite pelagisk angling och ismete efter främst Gädda men även Abborre. Jag har apterar några enkla trekrokar med en vekare vajer-tafs på några don för att köra riktat efter de randiga. På Gäddonen sitter det dubbel uppsättning Owner-trekrokar, så fisken ska inte kunna smita!
Vi lodar upp ett djup på 9 meter och utgår från det, både utåt och inåt så vi har redskap på bottnar mellan 4 och dryga 10 meter. Vi sätter betena, för dagen Mört, på 3-5 meters djup för Gädda och vid botten för Abborre. Efter en stunds pimplande på sidan av dras det upp lite Abborre runt om, jag flyttar in ett ismetespö på 4 meter och säger sedan till Ivar att "där stinker det Gädda!". Några fiskar senare på pimpel kikar jag inåt udden där jag satte spöet och visst signalerar vippan! En stunds springande senare är jag och Jonny där, jag kopplar bort bromsspärren på rullen och vevar några varv innan jag nitar, fisken svarar med att tjura lite och rusa, den känns fin.
Minuterna senare kan vi lyfta upp en välmatad madam på 4 kg, krokarna sitter så illa så vi plågar henne inget mer utan avslutar det hela. På med ny Mört och tillbaka till pimplandet, Ivar har tagit lite matabborre i några hål och ser nöjd ut.
Dagen flyter på och vi får lite Abborre titt som tätt.
Några luriga fällningar på donen och spöna gör att vi misstänker att det är Abborre i farten.
När jag springer på en sådan fällning och ser att linan tickar ut från rullen känner jag visst hopp. Jag krokar fisken och halar sedan upp en fin 5 hektos Abborre med Mörten halvvägs ner i svaljet, det var ett don avsatt för Gädda så det sitter två krokar i en, för fiskens del, stor Mört. Menhantog bestämt ändå.
Några fällningar senare kan vi räkna in 2 Gäddor och en hel del Abborrar på pimpel och angel. Medan jag funderar lite över dagens fångst och samtidigt kollar djupet i ett hål med ekolodet så ser jag nappindikatorn sticka nedåt på mitt spö så jag springer dit och kan kroka en finare fisk. Det blir en ganska bra fight innan jag kan lyfta upp en helt okej Abborre, jag väger den senare till 620 gram. Vi får några fina Abborrar till innan det är dags att packa ihop, det var för övrigt jättefin medelvikt på fisken. Alla Abborrar utom 3 vägde in i spannet 2-7 hg, det är ju inte fy skam!
När vi sedan packar ihop vid tvåtiden så hinner det bli en fällning till och jag kan lirka upp en Gädda på runt 3 kg som får friheten åter. När vi sedan knatar mot bilen i snöfallet funderar jag på hur fisket kan bli senare i vår med stabilt högtryck, snöfri is och jagande predatorer.. Då sitter nog donen ute igen och jag har pimpelspöet i ett fast grepp.
