Vi är idag drygt 2 700 kvinnliga medlemmar
i Sportfiskarna. Hur ska vi göra för att
bli ännu fler? Vi som tycker om fiske värnar
om vår miljö. Sportfiskarna är en organisation
som jobbar för att vi även i fortsättning skall
få ett friskt vatten för våra fiskar.
Termosen fylld med kaffe. Metspö, mask, kastspö, drag i alla de valörer samt ett strålande humör.
En plats med ett lugnt fint vatten och förväntningar som stiger i takt med att harmonin infinner sig. Lugnet och den sköna känslan som sprider sig i varje fiber i kroppen, hjärnan rensas från tankar och vardagens stress.
Kvällens fisketur får starta med mitt metspö, på med mask och ut med reven för att se vad detta vattens hemligheter har att erbjuda.
Flötet börjar röra sig med små ryck, pulsen stiger tvärt. Upp med reven… vad finns på kroken… en liten fjuttig abborre… hmm, den får friheten åter i väntan på något större. Ny mask på kroken och ut igen. Tålamod! Detta är inte en accionladdad sport men det är tjusningen att få ha det totalt lugnt. Plötsligt nappar det igen och samma procedur upprepar sig, samma storlek också.
Den förbaskade myggen börjar göra sig påmind, på med lite myggmedel så klarar man sig relativt smärtfritt.
Efter två timmars metande och ingen fångst värd att nämna så är det dags att mitt kastspö får göra sitt.
Kast efter kast med olika drag men inte en endaste firre, det enda som låtit sig fångas är sjögräs. Så helt plötsligt sitter draget som berg!!!! Är det napp eller….. jo, det är det, pulsen är på topp och det drar ordentligt men den fulingen kommer loss och pulsen återgår till det normala igen. Ytterligare en tid går men inget hjälper….det är tydligen inte min dag vad gäller fiskelycka.
Resultatet av vad kvällen bjöd på var i alla fall total sinnesfrid och harmoni, en urdrucken kaffetermos och ett bortkastat drag. Jag ger dock inte upp, jag har funnit en underbar livsstil och tänker uppleva denna härliga känsla åtskilliga gånger, med eller utan fisk med mig hem.
// Lena.
Jakten på fisk ...
Regnväder, blött och halt… men ödet skall ju utmanas.
Fiskegrejorna i högsta hugg och förväntningarna på topp, kanske att det blir den där lyckade dagen idag.
En fors ska utforskas, vägen dit är vådlig och hal efter ett dygns regnande, det lutar brant, äh, lutar var väl dagens lögn, det var i princip lodrätt ned, men envis som en tok, det SKA gå…
Bilden för denna lodräta väg ljuger verkligen, det ser ganska så bekvämt ut men det ska i ärlighetens namn erkännas att det inte var så enkelt att ta sig ned, inte heller upp, men vad gör det.
Väl nere så var det bara att inse att inte alla fiskefgrejor fanns med i väskan för att det skulle bli en perfekt fiskelycka. Kanske ändå turen skulle göra mig till viljes vid denna vackra steniga trolska omgivning, där bland ”skrömt” och forsens älvor. Ut med lina och stor förväntan efter det fösta nappet…. JA…. Där hugger det, tvärnit och första flugan är borta. På med nästa och byta plats, där hugger det igen och nu är det något som hänger med också….suck…. dock endast en stor fin fet…. gren!!! Fasen också, men skam den som ger sig, ut igen men nu är det så lugnt på den nappande fronten.
Forsen virvlar och det är verkligen en trolsk känsla att befinna sig här, inte en människa inom synhåll, bara jag vattnet och naturen fylld av regn, lukt från de våta stenarna och den genomblöta marken.
Stenarna är som sagt verkligen är såphala, det är ibland en balansakt att ta sig fram, man känner sig lite som ”Bambi på hal is”.
Har nu lyckats förlora tre fina flugor, det är tydligen inte jag som har lyckan med mig i dag. Hoppas att andra som varit ute i regnet och fiskat haft bättre lycka.
Jag gav upp med den ena stöveln vattenfylld, riktigt blöt av regnet men med ett strålande humör…jag hade ju fått fiska.
// Lena…
Trolling på Harsa
eller (Har man tagit gubben i båten får man ro honom i land...)
Under Älvdansveckans livligaste dagar passade min man och jag att fly till vår stuga i Harsa.
På schemat stod, ”rättning av vedbod/fiskebod, fiske, pärgröt och fläsk, samt vila.
Så på onsdagseftermiddagen tog jag fram mina fina spön för en genomgång. Dessa fyra spön är det enda man behöver för fiske i hela vårt avlånga land. (skratta ni grabbar) Teleskophaspel, teleskopmetspö, vanlig haspel, och ett metspö av bambu!!
Samtidigt passade jag på att kika i min saliga svärfars fiskelåda från 19 hundra blåste kallt.
Här låg det konstiga drag minsann.
Tyvärr är de allra flesta så rostiga att jag kommer inte att använda dem eftersom jag inte vill storgäddan skall få ”töcke” i halsen.
Någon som har nåt tips hur man kan få såna här drag fiskedugliga igen och är det värt mödan??
Fram med haspelrullen och så på med MIEKO-draget. En gul historia som flöt på vattnet. Något sådant har jag aldrig fiskat med förut men någon gång måste ju vara den första. Ut på bryggan, iväg med ett jättekast (= 10 meter typ, det var ju inte så himla tungt de där draget)... och se där …napp direkt. En liten men naggande god abborre.
Stärkt av mina framgångar så blev det ytterligare ett kast från bryggan …napp IGEN. Denna gång en något större firre men tyvärr utav det sämre slaget …mört!
Efter ytterligare några kast så tröttnade jag på denna märkligt simmande fisk så jag tog och bytte till ett kastflöte.
Första kastet gick säkert ut på halva sjön (ljug) och jag hade inte en chans i ”helfete” att se flötet bland vågorna, dessutom var det säkert för mycket vatten i den åxå. Efter att jag halverat vattenmängden så drog jag på ett kast igen – SNAP, Ooops, där försvann det flötet.
Nu var det dags att ta gubben med sig i båten. Jag var lite tveksam till detta eftersom han de senaste åren har KASTAT bort två kastspön. Jodå, Ni läste rätt! Gubben har totalt missförstått det här med kastspön, han slänger de helt sonika i sjön bara… *Suck*
Vi åkte ut till vår favoritudde men där var det dött och öde så vi bestämde oss för att åka över till andra sidan. Jag har nu fått kläm på vad Trolling är, och att det är bara ett fiiinare ord för ”ro med drag” fast lite fortare och det har jag sannerligen gjort många gånger förut.
Sagt och gjort – eftersom jag körde båten så fick gubben ”trolla”. När vi nästan var framme vid andra sidan sjön så nappade det minsann. Upp drogs en ganska stor (i Harsmått mätt) abborre.
Kalle med en fin abborre!
Efter fotografering och beundran så körde vi även en CR på abborren. Man har ju lärt sig ett och annat.
Även jag fick napp på den lilla gula wobblern.
Vi fortsatt att kasta en stund tills detta hände …. Har någon sett SÅ MYCKET TRASSEL på en lina någon gång?? Jag har då aldrig det. Hur han lyckades med detta konststycke är för mig en gåta. Han skyllde på mycket, bl.a. att reven var för gammal. Fnys, säger jag, det är gubben som är för gammal. Nästa gång får han stanna hemma. Det blir lugnare så – både för honom och mig. Kalle trasslar till det!!!
Det skall i ärlighetens namn erkännas att även jag trasslade till det lite för mig. Men jag skyller på MIEKO-wobblerns otroligt vassa krokar. Först fastnade den främre kroken i min tröja och medan jag försökte pilla bort den så fastnade även den bakre. Till slut hade jag bara två alternativ (eller möjligtvis tre) Klippa hål i tröjan, nypa sönder hullingarna på wobblern eller helt enkelt låta skiten sitta. Det blev alternativ tre! Fisketröjan tänker jag aldrig klippa sönder, att ha sönder det nya draget var heller inte lockande även om jag blev lite besviken, för efter att ha använt draget i cirka en timme så började färgen lossna… skämmes ta mig f*n MIEKO! Bättre kvalité trodde jag att det var.
Nåja, wobblern hänger och slänger i min fisketröja och det kanske är/blir en trend. Jag har ju sett gubbar med fiskemössor där det hänger allsköns bråte, liknande det som hänger i min tröja idag.
Draget har fastnat i Ann ...
Efter denna kulmination så tyckte lilla gubben att det inte var roligt längre så vi satt mest i båten och njöt av den vackra kvällssolen och lugnet över sjön. Till sist var det dags att ro hem gubben.
Precis innan vi skulle vända båten hemåt upptäckte vi detta konstiga träd.
I en ganska för övrig klen gran så växer en jätteklump, härligt stark och frisk grenverk i mitten. Lite som växtrikets ”elefantmannen” fast tvärtom, om ni förstår vad jag menar …? Det konstiga var att den nya utväxten inte alls såg ut som en gran.
Måste även fråga om någon vet vad detta är för en ”kuse”?
Den var ca 4 cm lång med vingar, orange ben och spröt. Bakänden ser ut som en korsning mellan geting och ”pluppen” i mitten på min MIEKO-krok, fast större. Har aldrig sett nåt dylikt!
OCH som alla andra bloggar jag brukar läsa, måste även denna sida ha en bild på mat, så här kommer en bild på Järvsös nationalrätt – Pärgröt! Detta intogs på Harsagården, torsdagkväll. Mumsfillibabba!
Fläsk med pärgröt ;)
The End!
Peace Love and Understanding!
/Ann
Foto: Ann Fredriksson
Jag - "Webbmaster"
Idag damp det ner en tidning jag aldrig sett förut i min brevlåda. FISKE journalen stod det! Den fick jag för att jag är medlem i Sportfiske! Tack för det!
Det första som slog mig var rubriken ”Missa inte sommarens fototävling” – Ja, ni vet… amatör som man är så styr inte ögongloben först mot Headlines som ”snabbspinn för öring”, ”expertens knep vid regnbågssjön” och dylika säljargument. Sånt begriper jag mig inte på.
Fota, det kan jag – hellre än bra! Men var sak har sin plats. Jag börjar snällt med att slå upp första sidan och ser en annons som säkert får proffsfiskare att dregla lika mycket som jag, fast när jag dreglar är det över datagrejer.
Visst fan behöver man en Maxximus Alu 50, lika mycket som en USB Flash Drive? Eller varför inte en ”Cormoran haspelrulle, Corcast Super, lika mycket som Nvidias nya medelsegmentsgrafikkort Geforce 8800 GS?
Reklam gör oss sugen på att äga/ha saker vi inte visste att vi behövde.
Ordet ”reklam” kommer från det latinska ordet ”reklama” (rätta mig om jag har fel) och reklama betyder upprepa.
Sen gäller det naturligtvis att man når rätt målgrupp som är mottaglig för budskapet… vilket jag nu känner att jag håller på att missa.
"Skatan och Grazze på vida fiskefärden"
Tillbaka till ämnet!
Sedan gick jag över till ”Hur fiskegalen är du”? Summa Summarum – Jag är INTE ett dugg fiskegalen!
- Jag är inte sjukligt intresserad av allt som lever i vattnet
- Jag har inte Gortex-vadare i garderoben
- Jag går fortfarande på födelsedagskalas
- Jag hör INTE en inre röst som ber mig köpa maxximus alu 40.
- Jag tänker inte som en fisk
- Jag får fortfarande ”kickar” av att åka ut på Harsasjön med ett metspö, gjort på bambu.
-Jag är BARA NYFÖRÄLSKAD i fiske!
Om jag vore en inbiten fiskare så skulle jag absolut sluka och lusläsa allt som står i denna tidning, på samma sätt som jag slukar och lusläser allt i ”min” tidning, Datormagazinet. Egentligen är inte skillnaden så stor oavsett vilken hobby man håller på med.
Jag förstår det nu.
Det roliga i kråksången är dock att hur man blir påverkad och intresserad.
Pga. eller ska jag säga ”Tack vare” att jag fick förmånen att jobba med denna fiskesida så faller det sig naturligt att man vill veta mer om ämnet som man håller på med. Detta gjorde att jag blev medlem på Sportfiske och sedermera erhöll denna tidning i min hand!
Sedan har jag ju en mycket kär vän som gillar fiske betydligt mer än vad jag har lyckats med. Hon ser verkligen till att jag hela tiden måste hålla intresset uppe. Vi fiskar tillsammans lite då och då men eftersom vi är bara ”glada amatörer” så blir det oftast inga större fiskerapporter.
Päronkonjak och öl är ett måste på Harsasjön, samt flytväst som inte ännu fanns på vår lekamen!
Tiden kommer säkert att råda bot på detta. Ju mer vi lär oss, ju mer fisk drar vi upp och ju mer historier blir det att skildra.
Även min ”mentor” Peter Fröjd skall få chansen att visa mig ett och annat knep när det gäller ”borstmask, bränningssänke, commodore, dörj och sandål. En spännande och oviss framtid går mig till mötes!
Sen måste jag ju kommentera artikeln ”Rekordflundran” Oh My God!
Går det att dra upp dylika stora, otäcka djur utan bössa och lyftkran? Kan man äta eländet?
Svaret på den frågan får jag kanske om jag köper nästa nummer av Fiskejournalen.
Tror ta mig f*n att jag ska prenumerera, för vet Ni – man får en flugask från Sameo och en wobbler från Rapal. Dessa grejer eller tillverkare säger mig ingenting mer än att man kan ha sina flugor i asken och wobblern kan man kanske dra upp en gädda med.
Jag kan väl iaf kanske imponera på Peter Fröjd eller Jonas Mårtensson om jag har de mojängerna i fiskeväskan. *haha*
Webmaster har plurrat - tur att det var vid land eftersom hon tydligen saknade flytväst vid detta tillfälle! -FY MIG!
Ja, - varför skriver jag då denna fåniga artikel?
-Jo, därför jag vill bara påvisa att det finns många glada, goa, amatörfiskare därute som vi skall vara rädda om. Kunskap, information är en viktig del i ert uppdrag som sportfiskare att förmedla till ALLA, oavsett om man är en glad amatör som jag eller en total novis om nyttan med vårt fiskebestånd!
Vattenkraftverken stör fisken, (Vattenkraften påverkar miljön genom att dammar, magasin och kraftverk förändrar landskapet, växt- och djurliv. Vandringsfisken som t.ex. lax och öring utestängs från sina lekplatser när man bygger dammar och kraftverk).
Trålare fiskar av ”vår” strömming/sill. (De använder finmaskiga nät som får med sig rubb och stubb)
Ni sportfiskare kan nog mer än jag om denna genre som förstör vårt fiske….
Ge oss nöjesfiskare vetskap, och insikt utan att förlöjliga oss!
Ann Fredriksson
Webbmaster ”scandinavianfishing.se”
Scandinavian webbmaster prestenterar "Harsen" en underbar liten sjö med både, öring, gädda, abborre och mört. Jag bjuder även på en glimt av min BH, fast det var inte meningen! :)
Webmaster för denna sida är inte oäven fiskare.... fast nu pratar vi "glada amatörers afton"
Torsdagen den 29 maj 2008 åkte jag och min bästa kompis Lena upp till vår stuga i "Harsen" Vi hade siktet inställt på att dra upp en öring som tidigare i år hade planteras in... här följer vår fiskehistoria!
Med glatt humör och lite päronkonjak.... seglade vi ut med vår "motorbåt" (båt med motor=motorbåt) Flytväst på som alltid!
Webmastern jobbade febrilt med alla bottenapp, men även en och annan snipa, (är jag iaf övertygad om) högg på min fina spinnare.
Plötsligt fick Lena napp.... vi tror det var en ål!! ;) Men efter noggrannare undersökning med glasögon på... konstaterade vi att det var nog bara ett stycke pinne! Nåja.... skam den som ger sig...
Lena kastade ut igen och se där... ett napp igen... men nu fick jag ta av henne päronkonjaken... för visst f*n e de där betet själv??
Men som "grandiosa" fiskar så gav vi inte upp.... och nu jäklar fick Lena stornapp!!! Ok, hon har ett "sketet" kastspö, men va spelar det för roll när det hugger?
Wow, vilken kamp.... Lena vevade och vevade på sitt lilla fiskespö... bilden talar för sig själv....
Åh, plötsligt var kampen över. Gäddsnipan gav upp och lät sig villigt dras upp i båten.
Oh my god... skrek Lena.... vad är det här? Lugn och fin sa jag, detta är Harsasjöns "gammlegädda"
Oh my god... skrek Lena... är det sant? Kolla va jag fick!!!
Min allra första gädda är bärgad... men det är inte min sista!!
En stolt Lena visar upp sin gädda som vägde dryga 5 hg.... eller nåt...inte vet vi!
Döden kom iaf kvickt och omedelbart. Nu gråter väl alla "sportfiskare" över det barbariska sättet vi tar livet av den söta lilla fisken... men vad jag har fått lära mig så är det snabbt och ögonblickligen. Om någon har något bättre sätt att avliva små stackars gäddor på så mottages detta tacksamt!
Efter detta klimax så blev det lugnt och stilla... så lugnt att jag måsta fotografera "happy feet" Ser Ni lugnet på sjön och solen som lyser med all sin kraft trots att klockan var drygt 21.00? F*n va Harsen är ljuvlig!
Kisspause... och webmaster passade på att ta några underbara bilder till på Lena och Harsasjön!
Ni måste väl hålla med om att det ser underbart härligt ut?!?
Mäserfotografen i sitt "esse" HÄRLIGT!
Och till sist... webmaster som inte längre vill vara med på bild... men sjön är fin!
Observera! - Att vi är glada amatörer som inte kan så mycket om fiske men vi är ärlig i våra avsikter, trots att ovanstående är skrivet med mycket skämt, lustigheter och glatt hjärta. Vi tycker att allt inte behöver vara allt för seriöst, utan att det även måste finnas plats för de tusentals amatörerna som tycker om att sitta med sitt metspö eller kastspö för 49 kronor... eller.....?
OCH, naturupplevelserna är 96,9 % av fisket!!!
SKITFISKE på ER!!
/AnN & LeNa
Foto: Ann Fredriksson
(ibland med självutlösaren)
THE END!!
Idag har vi den stora äran att presentera en glad och anonym kvinna som heter Lena Springh
Hon har sänt oss några härliga bilder på "storfångsten"
Pimpelfiskat utanför Torön, Annandag påsk - 2008.
Den anonyma Lena berättar vidare att hon kom ut sent på dagen, klockan var närmare 11.00 innan hon slog ner rumpan ute på isen och i det härliga solskenet!
Tyvärr hade hon glömt maggoten hemma (eller det lutade snarare åt att "det gav de blanka den i") så därför agnade hon med lite korvbröd och vi ser ju resultatet. Två (2!) Små, ynkliga abborrar var det enda hon fick upp. Vi storfiskare vet ju att det enda som gäller, är en ordentlig förberedelse inför fisket och att korv med bröd aldrig förekommer om man vill fånga storfisken! ;)
Men hennes stolthet och glädje går inte att missta sig på!
Härligt jobbat Lena!!
/Ann
Hela tre foton förevigade den fantastiska fångsten...
Vi på scandinavianfishing kan i dag glädjas till en fantastisk fiskerapport och dessutom inskickad av en tjej.
Tania Landström från Järvsö, ismetade under den gångna helgen på baksidan av Torön tillsammans med några fiskekamrater - fisket startade upp trögt med endast något napp av mindre fiskar.
Gänget var kanske inte ute på någon riktad specimentur efter grov fisk, utan Ljusnans snöfria isar bjuder på aktiviteter under helgerna. Snödjupet efter stränderna gör att brasor och korvgrillning kan göras på bästa manèr.
Vid niotiden kommer en fällning på ett av spöna som sitter utsatt efter botten på tio meters djup. Tania är först på spöt och gör ett bestämt mothugg på fisken som rusar ut med mycket lina.
Drillningen som följer är av dramatisk karaktär, då gänget dessutom saknar huggkrok - men fisken kommer till allas glädjerop upp på isen och förvånande konstaterar vilken fisk dom fått upp.
Gäddans vägs in senare under dagen och drar ner vågen till hela 11,5 kilo. Denna gädda är för oss på den nystartade sajten nuvarande kvinnliga rekord. Vi utmanar nu alla manliga och kvinnliga fiskare att nu under pågående vinter försöka slå denna gädda.
