Håkan berättar...
Jag heter Håkan och fiskat sedan barnsben då man hängde i pappas stövelskaft och blickade ut över en hölja för att få en skymt av öringen som förmodades leva här. Vid 7 års ålder fick jag mitt första kastspö och vid ett magiskt ögonblick från bryggan vid våran stuga fångade jag på första kastet en gädda.
Sedan var jag fast.
Nu var väl den 6 hekto tunga gäddan inte mycket att skryta med men då var det en saga ett monster från en annan värld, en värld som måste utforskas.
Miljontals kast och flera tusen fiskar senare börjar en annan dröm att arta sig.
Det var min far, Gunnar Larsson som tillsammans med Peter Fröjd i mitten av 80-talet gjorde de första tafatta försöken att fånga lax på trolling utanför Ljusnans mynning. Några öringar blev det för gubbarna men aldrig någon lax.
Peter och Gunnar hade helt enkelt för liten båt för att ta sig ut dit vandringslaxen passerade. Visst gjorde dom några försök med livet som insats men de tog sig aldrig ut så långt.
Jag minns då farsgubben pekade på sjökortet och förklarade sin teori.
”Laxen kommer den här vägen att ligga här och trolla borde vara ett bra ställe”.
Jag som funderade på det mesta som rörde sig fiske över huvud taget frågade vad han trodde på för beten o.s.v. till svar fick jag silverfärgat och kör så fort betena klarar.
I mitten av 90 talet började en vän vid namn Thomas Tyr ett trollingprojekt i trakten. Fiskeguiden Dagge Johansson från Motala kontaktades och hjälpte oss i gång.
Den första trollingtävlingen jag deltog i var jungfrucupen tillsammans med en Gävle kille som heter Ulf Persson.
Ingen av oss hade väl några större meriter på laxtrolling vid det tillfället så vi kom överens att anamma farsgubbens ide.
Vi la ut spöna och höll oss i det området som pappa pekat ut. Farten vi höll var 3,5-4 knop. Alldeles för fort för de flesta beten vi hade i sjön. Det var nog endast 3 – 4 beten som fiskade.
Men det fanns lax i vattnet, mycket lax.
Jag minns att jag frågade Uffe vilket djup vi hade och han svarade 27,5 meter. Några sekunder senare smäller det till i en djuprigg och båda spöna står i djupa bågar. Vi fattar ingenting. Sitter vi i botten? Sedan händer allt mycket fort. Jag kommer nog alltid att minnas de två hoppande laxarna bakom båten och rysa.
Under denna fantastiska helg fick vi 4 laxar och tappade 4 och vann tävlingen förmodligen för att vi körde ”på” fler laxar då vi höll så hög fart.
Min bortgångne far tyckte sig aldrig ha råd att lägga pengar på denna form av fiske men jag vet att han skulle ha myst i timmar med djupriggsvajrarna sjungande i vattnet i väntan på ett laxhugg.
Jag inskaffade mitt ekipage året efter det att far min gått ur tiden och nog kan jag ibland höra honom från fören tycka till om något när jag stirrar akterut eller mot någon pulka.

Trolling otroligt kul och vilka möjligheter !
Har man fisket som intresse och lägger ned en massa tid på detta så tycker jag, förutsatt att man är intresserad av trolling som fiskeform, att man kan lägga ner en del pengar på detta sportfiske.
Just laxen är trollingfiskets formel-1 och det blir som ett gift när man väl har varit i kontakt med dessa silverpilar.
Norr om Singö bedrivs trolling bara sporadiskt i jämförelse med Nynäshamn och i Pukaviken vilket jag tycker är synd. Det finns nog möjligheter att fånga lax på spö under hela året även i dessa trakter.
Som det är nu trollas det i stort sett enbart efter vandringslaxarna som kommer förbi på sin vandring till sina lekälvar under maj-juli, men under fisket efter dessa fångas förvånansvärt mycket uppväxarlax (många är dom inte men procentuellt är det en hel del) vilket tyder på att ett fiske efter uppväxarna även skulle kunna fångas i bottenhavet under hela året.
Visst finns det pionjärer som fångat och fångar uppväxarna men dessa är för få för att det ska ge något genomslag för fisket till havs.
Det här stycket blev visst ett litet tillägg från egna tankar och funderingar men hör gärna av er om detta fiske skulle kännas lockande.
Trots allt är trollingfisket en stor tillgång för alla som håller på med detta tycker jag. Man bygger upp ett kontaktnät med nya vänner som är lika fisketokiga som en själv.
Vänskapen och frihetskänslan är nog det viktigaste med just trollingfisket enligt min mening. Jag känner ett antal trollare som jag knappt har någon kontakt med under årets mörka del (önskar att jag hade mer tid att spendera med dessa vänner) som år efter år hör av sig när laxarna är på väg för att dela med sig information om hur fisket verkar arta sig. Hur det än är så är det ju storlaxen man vill ha i linänden och slutligen i båt botten.
Båten
Att skaffa en båt till trollingfiske är en smaksak. Frågan är bara vilka användningsområden man ska ha den till. Ska man bara köra på de större sjöarna och havet eller klarar man sig med en mindre båt ?
Ger man sig ut i vilket väder som helst så är en ht-båt eller en wa med kabin att föredra, men det finns ju vikingar!
En 4-takts motor i aktern är att föredra då man under dagslånga turer på havet , i låg fart lätt surar ner en 2-taktare och man slipper slabba med olja osv.
Jag själv har en 50 hk Yamaha 4-takt och under en heldagstrolling (10-12 timmar) går det åt ca 20 liter bränsle. Givetvis har sjögången också inverkan på bränsleförbrukningen.
Vid fiske utomskärs bör båten vara över 5 m lång. Ju större båt desto högre blir säkerheten. Jag har en Buster L och den är lite liten då vinden överstiger 8 m/s.

Spöhållare
Vare sig man fiskar med 2 eller 15 spön så behöver man spöhållare. Det kan man inte få för många av. Själv har jag 28 stycken monterade på min båt. Självfallet använder jag inte alla på en gång men det finns alltid tillfällen då alla används (exempelvis vid drillning av större fisk., trassel, byte av beten, bottennapp m.m.).
Elektronik
Ekolod och Gps är instrument för att underlätta fisket. Ekolodet talar om djup, betesfisk och bottenstruktur. Ett finare lod med högre upplösning och känsligare givare talar även om på vilket djup språngskiktet ligger, skräp i vattnet. Många ekolod har även fartlogg som visar farten båten har i vattnet.
Gps:en talar om vart du befinner dig rent geografiskt. Med ekolodet som referens kan man fiska tätt intill en djupkant eller ett grund, vilket ökar chanserna till att så effektivt som möjligt presentera sitt bete.
Gps:en visar även vilken fart du har över grund.
Stäm av gps-farten mot ekolodets logg så syns strömmar och annat som gör att man kan hålla rätt fart på sina beten.
Spöparavaner eller pulkor?
Egentligen är det en smaksak enligt min uppfattning.
Med spöparavaner kan man svänga mycket kraftigare och hålla kanter mer exakt samt att det syns mer markant om det fastnar skräp eller om någon mindre fisk nappat. Nackdelen är att dessa har en tendens att falla långt bak i släpet om man blyar tungt eller använder stora beten. Spöparavanrena fungerar även sämre än pulkor i grov sjö.
Det är även lättare att hantera dessa om man är ute själv i båten och en större fisk går på då man slipper bekymret med pulkornas huvudlinor. Se upp för spöparavaner med dålig dragförmåga, dessa kommer att hänga bakom båten när du sätter på en lite större wobbler eller blyar lite. Hör av er till Janne Goude, hans egenhändigt tillverkade paravaner håller måttet i mina ögon!
Med pulkor som läggs ut med en huvudlina riggad via en mast når man något längre ut på sidan än med en spöparavan. På huvudlinan fästs linutlösare som löper fritt på huvudlinan. Dessa släpps ut till önskad längd med linan från det aktuella spöt.
Fördelen med pulkan är att du kan fiska fler spön på varje sida samt att man kan blya ned betet i stort sett hur man vill. Nackdelen blir den att det inte går att gira tvärt med pulkorna ute.
Vid utläggning av beten ska det spö som läggs ut först ställas längst mot fören med längst lina ute. Nästa spö ställs ”akter” om det första man ska ha fler spön ute. Har man Spöhållare på taket eller i en targabåge ska det första spöt som läggs ut ställas i mitten.

Djupriggar
Djupriggarna är det verktyg man använder sig av för att söka fisken på djupet. Man kan fiska med små tunna skeddrag eller flugor på djup ned till 70 meter tack vare dessa. Betet släpps ut till önskad längd och sedan fästs linan i en linutlösare som är kopplad till djupriggsvajern. På vajern häktar man på ett blylod på ca: 5 kg Och släpper ned denna så att betet fiskar på det djup du vill ha det på.
Djupriggen är ett effektivt vapen på sommarlax i havet som håller till i det kalla vattnet under språngskiktet likaså för de frivattenlevande storgäddorna som huserar i våra sjöar.
Val av beten
Egentligen har jag inte så mycket att säga på denna punkt mer än att man kan styra betesmönstern efter väderförhållanden och vattnets färg.
Det viktigaste är att du använder de beten du tror på och att farten stämmer så att dina beten fiskar bra.
Håll betet utefter sidan på båten så ser du hur det beter sig.
Jag vet ju att farsgubben skulle sagt ”silver är bra”. Även grönt, blått, gult och vitt fångar lax utanför hälsingekusten.
Men inget är säkert.
Arbeta med färger på beten du tror på.
Jag vet att ett år togs det mest lax på svarta skedar.
.
Platser och tips
Tänk dig ett stråk som laxen kommer i, utgå från detta och se hindren i laxens väg. Sök laxen i anslutning till grundkanter branter och trängre passager. Studera sjökortet och du kommer att förstå vad jag menar. Trolla aldrig lax med mindre än 20 meter vatten båten och botten. Koncentrera fisket på de övre vattenlagret vid fisket efter vandringslaxen.
Det största tipset är i alla fall att inte ge upp. Se nya möjligheter i omgivningen. Måsdyk, skräp i vattnet, enorma betesstim är händelser att dröja kvar vid.
Visst kan trollingsömnen drabba en när man timme efter timme plöjer genom vattnet och inget händer trots betesbyten och djupändringar. Men det är bara att bita ihop och gilla läget. Nappar det en lax så är det värt all den tid man tillbringat på havet även om det tagit månader.
Ett annat tips är att ha en egen ”ritual” i båten. Vid laxtrolling har jag alltid kokosprickar som tröst och köttbullar med räksallad är också en given företeelse vid detta fiske.
Vid gäddtävlingar har min team-kamrat Mats Eriksson alltid med sig räkmackor åt oss som vi alltid får gliringar av de andra teamen för (förmodligen avundsjuka).

Alla bilder är tagna av Micke Hansson ©
Detta får ses som en liten introduktion i trollingfisket och kanske någon får inspiration till att prova på denna fiskeform som ligger mig varmt om hjärtat.
Mvh.
Håkan Larsson
|